Vitaby

Jag har bott i den lilla skånska byn Vitaby i snart 12 år. Det är det längsta jag har bott på en och samma plats i vuxen ålder. I och för sig har jag bott på fyra olika adresser inom byn, med ett avbrott på fem år då jag bodde på andra ställen innan jag kom tillbaka till Vitaby igen. Först tre år här, sen fem år på annan ort, sen nio år här igen.

Det verkar som att jag alltid återvänder hit. Byn och trakten runt omkring slår an något djupt inom mig. Förutom i mitt föräldrahem har jag aldrig känt mig så tillhörig och ”hemma” som här. Och det gäller lika mycket byn som omgivningarna. För här är det nära till allt: hav och strand, skog, öppna kuperade kullar och fält, fruktodlingar, byar och fiskelägen. Samtidigt finns storstäderna inom räckhåll, om man nu vill dit. Det blir mer och mer sällan nu för tiden. Allt jag vill ha finns ju på Österlen.

Det är en plats där många dialekter och språk samsas, där tradition blandas med kreativitet och entreprenörsanda. Det finns acceptans för oliktänkande och man får vara den man är. Österlen är ett hörn av världen där det är lika enkelt att leva som landskapet är böljande och öppet. Man kan utan att bli betraktad som konstig klä sig i skrikgula Gudrun Sjödén-klänningar, äta vegetariskt och baka sitt eget ekologiska bröd. Samtidigt är det inte så många som basunerar ut sin livsstil. Den bara är. Man är och lever i sin egen sanning. Det är en bra miljö för barn att växa upp i, där allt är möjligt och man följer sitt hjärta. Det finns inte så mycket rädslor för det annorlunda, eftersom alla redan är lite annorlunda, och det besparar många barn från att behöva gå igenom ensamhet, utfrysning och mobbning.

Här uppe i norra delen av Simrishamns kommun är det som allra vackrast. Det är mitt paradis på jorden. Här har jag alla mina hemliga svamp- och bärställen, mina bästa promenadvägar, favoritkrogar och -caféer, mina blomsterängar och gårdsbutiker. Här har jag min familj och mina djur. Jag har gjort den här platsen till min efter alla år, och jag har numera väldigt svårt att tänka mig att flytta någon längre sträcka från Vitaby. Jag vill inte jobba upp nya kontakter eller acklimatisera mig till ett nytt område. Jag vill inte behöva leta upp nya svampställen. Jag har tidigare varit rastlös och alltid velat vidare i livet på något sätt när jag har stannat ett tag på samma ställe, oftast genom ett nytt jobb och/eller en flytt. Men inte nu längre. Nu flyr jag inte längre från något. Nu vill jag stanna här och sjunka in ännu djupare. Se vad som händer. Jag tror det kommer bli det allra bästa. Slå sig till ro. Slå rot.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *