Systemet kroppen – och varför är det så laddat med hälsofrågor?

När man blir mer och mer medveten om sin hälsa, börjar kartlägga den och ser små och stora sammanhang målas upp framför sin inre syn, konfronteras man också med sanningar som kan vara svåra att ta in och smälta. Det kan kännas både skrämmande och smärtsamt, och inte sällan fylls man av helig vrede för att man inte har fått den viktiga kunskap man behövde långt tidigare. Jag har själv varit med om sådana “uppvaknanden” på flera hälsoområden, bl a rörande feministisk fertilitetsförståelse och att använda sin menscykel som “The Fifth Vital Sign” (vid sidan om puls, temperatur, andningstempo och blodtryck).

“Kroppen är en fantastisk maskin” hör eller läser man ibland att någon lite slarvigt säger. Men det är just det den inte är. Fantastisk förvisso, men inte någon maskin. Men många känner besvikelse på sin kropp just för att den inte fungerar som en perfekt maskin. Den mäktar inte med vår moderna livsstil, långt ifrån det naturliga liv som den är skapad för, och istället för att lyssna på vad den vill säga oss blir vi arga och besvikna på att kroppen sviker oss. Vi vill kunna vara uppe både dag och natt, vi vill kunna gå på varenda fest vi blir bjudna på, kolla varenda tv-serie och dokumentär som verkar intressant och sitta framför dator och mobil hur mycket vi vill. Vi vill kunna äta vad vi vill och dricka vin när vi vill. När det har “blivit lite för mycket” kör vi en vit vecka, sticker och springer ett par extra gånger i elljusspåret och kör en detoxkur från närmaste hälsokostbutik, för att sedan fortsätta leva som vanligt veckan därpå.

Kroppen är som sagt ingen maskin, men den har sitt eget system, och det systemet fungerar på ett visst sätt, vare sig vi vill det eller inte. Vi kan pressa den till en viss gräns, men sen tar det stopp. Resonemanget om vad som är roligt eller tråkigt är helt irrelevant. Vi behöver lägga oss klockan 22-23, helst inte dricka någon alkohol alls och inte äta tunga måltider innan vi går och lägger oss. Vad vi sedan väljer att göra med den informationen är upp till var och en av oss. Väljer vi att strunta i det, kommer kroppen att få fullt upp med att förbränna alkoholen och den sena måltiden och hinner inte köra sitt vanliga “städprogram” under nattens timmar, vilket får till följd att vi inte alls kommer att må särskilt bra under följande dag.

Detox är väldigt populärt, och det kan absolut ha många hälsofördelar, men man ska inte använda detoxen som ursäkt för fortsätta vräka i sig skräpmat så fort kuren är slut. Det bästa är att inte äta någon skräpmat eller dricka någon skräpdryck alls, för låter man bara kroppen få ett längre avbrott från den strida strömmen av artfrämmande ämnen som den utsätts för är den ganska duktig på att avgifta sig själv. Naturligtvis är det inte fel att använda t ex vissa örter som hjälp på traven, men man behöver sällan köpa dyra detoxkurer, och gör man ändå det – kolla innehållsförteckningen noga!! Den ska vara så kort som möjligt och allt som står ska gå att känna igen.

Det är väldigt känsligt och laddat att diskutera ämnen som hälsa, livsstil och dieter som är kopplade till olika ideologier. Jag är en accepterande person som mycket väl vet att alla har sin egen resa att göra och att alla inte befinner sig på samma station samtidigt. Jag ser min livsuppgift väldigt tydligt framför mig: att vara en förebild, medvandrare och vägvisare och själv stå pall för både motstånd och motgångar (som alltid uppkommer när man befinner sig i en sådan position). Det är en uppgift som förpliktigar och måste genomföras med mycket ödmjukhet. Bloggen är ett utmärkt sätt för mig att kanalisera mina kunskaper för var och en att ta till sig efter vilja och intresse, utan att jag skriver någon på näsan eller pekar med hela handen (men den som blir intresserad av något och vill veta mer hjälper jag mer än gärna vidare). Jag tror verkligen på att upptäcka sin väg själv. Det kan givetvis vara med hjälp av andra människor, men själva resan måste man göra själv, genom sökande av kunskap och sin egen sanning, aldrig genom att få det serverat på ett fat av en auktoritet utan att själv pröva och ifrågasätta. Jag har själv alltid haft väldigt svårt med auktoriteter, då jag sedan tonåren har varit en mycket ifrågasättande person. Personer i ledande ställning, chefer och läkare blir ofta kränkta och tar allting personligt när man ifrågasätter något som är en sanning för dem. Då rasar hela deras världsbild och det får aldrig hända utan motarbetas till varje pris. Inte konstigt att gamla patriarkaliska hierarkier och strukturer fortsätter att dominera samhället, för det är det enda system vi känner till och är trygga och bekväma med, och därmed är det något som vi alla mer eller mindre medvetet underbygger och stöttar, kvinnor som män. Men det gör också att vi inte kommer vidare utan står stilla och stampar på samma fläck när det gäller många frågor som t ex kvinnohälsa, och istället för att gå samman och stå enade för att få den hjälp och vård vi behöver, sparkar vi nedåt eller åt sidan på andra kvinnor. Vi har alla upplevt sådana situationer, inte bara i vården, utan överallt där kvinnor försöker vara som männen, på männens villkor, i männens värld, en värld som inte ens männen själva egentligen vill ha. När ska vi alla våga stå upp och låta våra kvinnliga själar lysa upp mörkret?

Det finns mycket att göra. Det är en så spännande tid att få leva och verka i. Förändringens och paradigmskiftets tid, säger många. Alla kan vi ta del i händelseförloppet och bidra med något till livets och universums fascinerande väv. Vad blir ditt bidrag?

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *