Otidsenlig eller en modern renässansmänniska före sin tid?

Mycket av det som jag tycker om och gärna ägnar mig åt är i många ögon ganska gammaldags.
Jag spelar medeltids- och renässansmusik och annan flera hundra år gammal musik. Varför hålla på med det när man kan spela modern musik från vår egen tid?
Jag odlar egna grönsaker och kryddväxter. Varför håller jag på och kämpar med jord och plantor när all mat finns att köpa i affären?
Jag går till och med ut i skogen och på ängen och plockar en massa saker: svamp, ätliga blommor, blad, björksav och en mängd annat som jag sedan använder till mat, hudvård och medicin. Varför gör jag det när allt finns färdigt att köpa på Ica, apoteket och i alla möjliga butiker?
Dessutom jobbar jag mindre, när de flesta runt omkring mig verkar satsa ännu hårdare på sina karriärer. Varför gör inte jag det, jag som är dessutom är en stor talang inom mitt yrke och skulle kunna avancera till en åtråvärd tjänst i av våra största städer?
Jag återkommer till det.

 

Samtidigt som jag ägnar mig mycket åt handfasta sysslor som man gjorde redan för hundratals år sedan är jag också extremt intresserad av många saker som hör till vår tid.
Lika bra som jag kan spela medeltidsmusik, kan jag också spela dagens jazz, pop och gospel, jag har inga problem med att göra tvära kast mellan många århundraden på en och samma dag.
Jag har snöat in extremt på några vitt skilda tekniska områden: kyrkorglar, fyrtorn och Saab 39 Gripen-flygplan (i folkmun kallat JAS-plan). Det är svårt att förklara varför jag är så vansinnigt fascinerad av just de här sakerna, men förutom det rent tekniska är det förstås allt runt omkring som också lockar: orgelmusiken, fyrtornens dramatiska historia ute i havsbandet och stridsflygplanens otroliga möjligheter till snabba undanmanövrar och acceleration i skarpa lägen. Jag är den sista personen på jorden som vill ha krig, men ändå släpper jag allt jag har för händer och kastar mig ut om jag hör något av planen från F17 i luften. De är bara så mäktiga så jag håller på att dö G-kraftsdöden varje gång jag ser dem.
Jag tycker om mycket annat också som hör till vår tid. Jag har sällan drömt mig tillbaka och velat leva under något annat sekel, annat än korta stunder. Jag tror att varje tid har sina utmaningar men att det mesta ändå blir bättre med åren. Därför är det en väldigt spännande tid att leva i just nu. Vi har så mycket kollektiv kunskap och erfarenheter med oss in i den nya tiden. Om vi ägnar oss åt rätt saker kan vi faktiskt vara på väg rakt in i en väldigt ljus och spännande framtid.

Jag är kanske något av en modern renässansmänniska, en mångsysslare som drar nytta av både dåtid och nutid och väljer sysslor efter intresse och passioner, inte efter vad som ligger i tiden eller vad som förväntas av en person i min ålder idag.

Jag funderar väldigt mycket över hur vi kan utvecklas som människor i framtiden utan att förbruka jordens resurser. Som det är nu utvecklar vi väldigt många nya produkter och maskiner hela tiden, vilket vi ser som stora framsteg, men vi utvecklar inte oss själva på samma sätt. Jag tror att vi måste börja där. Se saker med helt nya ögon. Använda mer av vår intuition och en större procent av hjärnan. Mänskligheten är en ofattbart stor kraftresurs som bara väntar på att förlösas. Om vi alla kunde börja tänka helt fritt och nytt, vad skulle hända då? Jag kan inte ens föreställa mig det i min fantasi, än mindre sätta ord på det. Det läggs helt sinnessjuka summor på att utveckla rymdfarkoster, datorer och bilar, på att designa märkeskläder och skapa nya dataspel. Även om det är bra och roliga saker på många sätt så är det inte så troligt att det som funkar idag kommer att funka imorgon. Vi behöver utveckla vår mänskliga kraft parallellt med, och delvis istället för, alla tekniska innovationer. Och vad den mänskliga kraften kan vara, det får var och en fundera vidare över. Jag tror att det kan komma fram otroligt många färdigheter och egenskaper i ljuset bara vi slutar att tänka så mycket i termer av produktion, konsumtion och administration.

Svaret på de första frågorna, varför jag gör alla de där sakerna som jag egentligen inte “behöver”, är ganska enkelt. För att jag inte är otidsenlig som många kanske skulle säga, utan snarare för att jag är före min tid. Det mesta som jag räknar upp är färdigheter som många av oss sannolikt kommer att behöva behärska inom en ganska snar framtid. Vi behöver återknyta till naturen och lära oss om den, vi behöver inhämta gamla kunskaper om odling och konservering och vi behöver hitta tillbaka till gamla hantverkskunskaper igen. Vi behöver arbeta lite mindre åt de stora företagen så att vi istället hinner arbeta lite mer åt oss själva och våra närmaste. Vi behöver ligga steget före om katastrofen inträffar och det blir förändringar i klimatet, i energiförsörjningen eller i ekonomin. Helt enkelt göra oss lite mindre sårbara och beroende av det samhälle som vi redan nu märker inte svarar upp emot våra behov. Och samtidigt blir vi kanske också lite lyckligare, eftersom vi då disponerar vår tid lite friare. Lönearbete är faktiskt ett ganska nytt påfund, och det har historiskt sett inte varit någon välsignelse utan snarare en hatad företeelse.
Kanske det otidsenliga snarare borde kallas för tidlöst?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *