Skuldbelägga – eller ge egenmakt? Om det hårdnande diskussionsklimatet på nätet

 

Diskussionsklimatet mellan människor har på många sätt hårdnat den senaste tiden. Det beror nog delvis på internets massiva utbredning och utveckling, där vi numera kan häva ur oss våra åsikter mer eller mindre anonymt i diverse forum, skyddade bakom våra skärmar, utan att riskera att behöva stå till svars framför en levande människa. Nätet har enorma möjligheter till kontakt mellan människor och som plattform för att leta fakta och kunskap, men det är också en svår och riskfylld miljö att navigera i. Det är betydligt enklare att prata med varandra direkt, se människan bakom orden och hennes ansiktsuttryck och kroppsspråk. Jag är kluven till att datorn så ofta måste vara min förlängda arm, att inte kunna agera direkt med människor utan behöva gissa mig till deras sinnesstämning mellan raderna. Alla är ju inte så bra på att uttrycka sig, och det som skrivs på skärmen lämnar ofta mycket osagt och kan skapa förvirring och bitter eftersmak… Internet är fantastiskt på många sätt, men det har också slitit oss isär, isolerat oss och gjort oss ensamma. Även när vi sitter i samma rum som andra människor sitter många hellre och scrollar på sina skärmar istället för att interagera med dem runt omkring. Vad någon okänd har skrivit på nätet, och att gilla och kommentera det, har blivit viktigare än att föra ett riktigt samtal med din kollega vid kaffebordet. Det är slående hur mycket tid vi lägger på perifera personer och tämligen oväsentliga sysslor, för att sedan klaga på att vi inte “hinner med” (vill du läsa mer om det, se gärna mitt tidigare inlägg om minimalism och relationer)…
Det har säkert också att göra med ett totalt sett hårdnande och allt mer individualistiskt samhälle, där vi skärmas av från varandra från tidig ålder genom att vårt naturliga beroende av andra människors närhet och kärlek helt eller delvis ersätts av prylar, skärmar och diverse droger och stimulansmedel (socker, alkohol, spel…). Samhället behöver fler arbetare och vill gärna att vi föder barn, men genast när barnet är fött ska föräldrarna tillbaka till arbetet så fort det bara går och barnet ska in på förskola och umgås med andra barn och pedagoger hela dagarna, istället för att vara med sin egen familj. Individualismen grundläggs redan där, när barnet skiljs från sin naturliga “hemmaflock”, och med individualismen kommer obönhörligen ensamheten förr eller senare. Det är knappt ens ett val längre att ta hand om sina små barn hemma helt själv – hemmafrun och hemmapappan (jo, han fanns också även om han var ovanlig) försvann ju spårlöst någon gång på 80-talet och har inte kommit tillbaka i annat än enstaka fall. Båda föräldrarna i familjen ska jobba, annars hotas det med att karriären stannar av och att pensionen blir dålig. Plötsligt måste man bära hela samhällets förväntningar på sina axlar: “Hur skulle det se ut om alla gjorde som du och gick hemma?” eller “Du har verkligen gått i kvinnofällan som är hemma med barnen”. Inte sällan är det kvinnor som har synpunkter på hur andra kvinnor gör och sparkar på dem som avviker… man kan verkligen grunna över hur feministiskt det är att vilja tvinga in alla i den mall som den patriarkala kapitalismen har skapat…. Att leva i ett kapitalistiskt samhälle tycker de flesta ger många bekväma fördelar, men det driver oss också ifrån vårt naturliga liv tillsammans med de människor vi känner bäst och älskar mest, tvingar oss att leva linjärt istället för cykliskt, stoppar in oss i mallen “plugga-jobba-äta-sova-dö” som någon annan har bestämt är det bästa. Det bästa för dig, så du kan förverkliga alla dina drömmar? Ja, det beror nog på vad dina drömmar är. Kanske är det helt enkelt bara det bästa för tillväxten??

Säkert finns det ännu fler faktorer. Men helt klart är att något har hänt de senaste åren. För något decennium sedan fanns det en helt annan acceptans för människors olikheter och särarter och allt behövde inte stoppas in i fack och diagnosticeras. Man diskuterade gärna och visst kunde det bli hetsigt även då, men det var inte på liv och död som det verkar vara idag. Nu är tonen mot oliktänkande rå och det haglar hårda ord och påhopp i diskussioner på nätet. I sådana tider söker sig psykopater och narcissister till ledande poster och orsakar ännu mer kaos. Men även “vanliga människor” hjälper dagligen och stundligen till att skapa motsättningar, istället för att lägga sin energi på att bygga upp sig själva och varandra. Många känner sig ständigt påpassade och har man den minsta lilla plats i det offentliga rummet måste varje ord vägas på guldvåg innan det skrivs, och ändå fylls kommentarsfälten av missnöje. Samtalen kring lägerelden på kvällen känns väldigt avlägsna.

Jag som har naturlig hälsa som största intresse följer med i en del debattforum för att lära mig mer, men även för att kunna hjälpa andra. Det finns två meningar som stör mig mer än något annat. Det ena är: “Källa på det?” och det andra är “Du skuldbelägger och gör så jag får ont i magen”.
“Källa på det?” dyker ofta upp i alternativmedicinska forum, så fort någon börjar känna av att världsbilden håller på att rubbas. Man har ingen lust att själv sätta sig ner och göra sin research, utan förväntar sig att bli skedmatad med studier av någon annan, men utan att det finns någon vilja till förändring eftersom man hittar hundra fel på den studien, om man ens bemödar sig om att läsa den. Den är publicerad i fel tidskrift eller skriven av fel person och kan därför inte vara trovärdig… Det är en sak att få nyfikna och intresserade följdfrågor, men de som kastar ur sig “källa på det?” har aldrig den nyfikenheten, utan vill bara skapa oreda och uttrycka missnöje för att den fakta som serveras inte passar dem. Så mitt råd är att aldrig servera någon som skriker “Källa på det?” någonting.
Skuldbeläggandet återkommer också ofta. Den som berättar att man kan göra något själv för att bli frisk från en åkomma eller sjukdom och kommer med olika exempel blir, istället för att man tar till sig informationen och begrundar den, attackerad av människor som känner sig personligen påhoppade för att de har just den livsstilen som kanske inte är så bra för alla. Att säga att du kan förebygga ett jobbigt klimakterium genom att äta rätt och stressa mindre när du är ung för att lägga en bra grund längre fram i livet, det är att “skuldbelägga” människor som redan har det jobbigt och stressigt. Att säga att din svåra mensvärk kan orsakas av kaffe, det är också att “skuldbelägga” människor, för kaffedrickandet är så normaliserat och kan väl aldrig göra någon skada. Att säga att det är bättre att sova med sovmask för att få upp melatoninet och ta hand om sin sköldkörtel istället för att laborera med progesteronkräm (vilket för den delen kräver handledning för att göra det på rätt sätt), det är förstås också att “skuldbelägga”, eftersom de flesta vill ha en quick fix för sina problem och inte orkar med någon livsstilsomläggning. Ni förstår vart jag vill komma. Den som vill upplysa, lägga fram fakta som finns bevisad i studier och genom mångas erfarenheter, sprida kunskap som gör att fler personer får egenmakt och kontroll över sin hälsa får ofta höra att man skuldbelägger människor som redan är sjuka och har det tufft. Hur kan man få det till att skuldbelägga?? Det kan vara obekvämt att höra att man inte lever som man borde, ja, men vad man gör med informationen är helt upp till en själv, inklusive att strunta totalt i den, utan att för den delen känna att någon har “skammat” en. Att leva i den här världen är väldigt svårt och vi utsätts för mycket mer gifter, stress och dålig mat än någonsin, men vi måste inte vara offer, det finns mycket att göra, och det är väl bättre att få veta vad man kan göra och få en valmöjlighet, än att vara helt maktlös och i händerna på dem som utger sig för att vara experter. Egen kunskap är makt! Och du är själv expert på din kropp – om du tar dig tid att lära känna den.

Vi kanske ska göra som romaren på bilden – ta av oss våra internet-masker och börja träffas lite mer på riktigt. Prata med främlingen i busskuren, sluta dyka ner i mobilen för att gömma oss för allt krävande och obekvämt. Jag tror att väldigt många missförstånd hade kunnat undvikas då, och vi hade haft en vänligare ton mot varandra. Som jag har sagt många gånger innan, förändringar måste komma från oss själva, det går inte att lita på att samhället kommer att förändras genom politik och storföretag. De har sin egen agenda.

En skärmfri helg till att börja med, vågar vi det??

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *