Äta kakan och ha den kvar

Det har nog aldrig varit lätt att leva i den här världen. Varje tidsålder har haft sina utmaningar. I Sverige idag har vi aldrig haft det så bra tidigare, brukar vi få höra. Och det stämmer förstås att vi har fått en mycket högre levnadsstandard. De problem vi upplever klassas ofta som lyx- eller i-landsproblem. Kanske det här inläggets frågeställningar också kommer att klassas som ett lyxproblem. Men jag kan inte skriva om något som jag inte har upplevt. Jag måste utgå från mig själv, annars blir det inte trovärdigt. Har jag inte flytt från krig eller saknat mat för dagen kan jag inte skriva om det. Dessutom, hur bra man än har det, så finns det alltid saker att reflektera över och förbättra.

Den senaste tiden har jag funderat mycket över varför nästan allt som är roligt antingen äter upp jordens resurser eller förstör miljön på något annat sätt. Varför är det så? Måste det vara så?

De här aktiviteterna tyckte jag för några år sedan var de absoluta höjdpunkterna i livet:
* Att shoppa
* Att gå på restaurang
* Att resa, gärna långt

Jag har stundtals känt mig ganska uppgiven och arg, både på mig själv som inte bara kan vara nöjd med mitt val att leva mer hållbart och ägna mig åt miljösmarta aktiviteter på hemmaplan, och på att så många andra inte bryr sig utan fortsätter shoppa och resa som om det inte finns någon morgondag. Varför ska jag bry mig om ingen annan gör det? Varför ska jag leva minimalistiskt, gå ner i arbetstid och tjäna mindre pengar för att konsumera mindre och därmed vara en mindre miljöbörda, om de flesta i min omgivning tycker att miljön är en icke-fråga?

Det finns de som inte tror på klimatförändringarna, och därför inte ser någon mening med att dra ner på sina koldioxidutsläpp. Den diskussionen tänker jag inte gå in på här, men vad man än tror om att det blir varmare på jorden, och varför det blir det, så går det ändå inte att blunda för att det pågår en rovdrift och utarmning av resurser som inte kommer att hålla så länge till på en planet som är helt och hållet designad för recycling. Även om jorden blir varmare av helt naturliga anledningar, kommer vi snart att ställas inför andra faktum som vi helt och hållet själva har ställt till med. Och som jag har skrivit tidigare, så har jag tyvärr inte något hopp vad det gäller politikerna i våra styrande partier eftersom de, i den mån de ens har miljön på sin agenda, är helt inställda på att allting kommer att lösas med en “grön teknikomställning”. Det är bara det att även den gröna tekniken är galet resurs- och oljekrävande – och naturligtvis också nedsmutsande – i alla led från anrikning av ovanliga batterimaterial i gruvorna till transporten av den färdiga produkten till butikerna. Ibland mycket mer resurskrävande än mindre miljövänliga produkter. Tesla-bilen är ett klassiskt exempel på en miljöprodukt som har slukat sjuka mängder olja innan den till slut rullar på vägen – olja som är en ändlig resurs. (Den som är intresserad av att fördjupa sig i de här frågeställningarna rekommenderas att läsa Gratislunchen av min vän Therese Uddenfeldt eller Kollaps och Jordad av David Jonstad, där finns det också mängder av länkar med forskningsresultat.)
Hoppet står snarare till oss vanliga konsumenter och vår makt att efterfråga rätt produkter och tjänster som kan leda in på nya vägar. Många personer som röstar med plånboken i butikerna kan få små ekologiska företag att växa och frodas medan de stora jättarna som bara bryr sig om pengar tappar kunder.
Det låter kanske som att jag är väldigt dystopisk, men jag tycker faktiskt att det är en väldigt spännande tid att leva i, med väldigt många möjligheter och scenarier, klimat- och resursångesten till trots.

Det handlar mycket om att behålla sin psykiska balans även om man utsätts för påfrestningar, propaganda och påverkan utifrån. Att ta hand om mig själv och mina närmaste i den här turbulenta tiden har blivit väldigt viktigt för mig. Att ha mycket tid för att bara umgås och prata i all enkelhet känns allt mer meningsfullt.
Det handlar också om att aldrig se sina val som en uppoffring eller sig själv som ett offer. Det föder bara bitterhet mot andra som har gjort andra val, av skäl som du inte känner till.

Shoppingen, restaurangbesöken och resorna som jag älskade förut har lite grann tappat sin glans. Jag har vad jag behöver, och när jag köper något kallar jag det inte att jag “shoppar” längre utan jag gör ett planerat och genomtänkt köp.
Att gå på restaurang är sällan någon större upplevelse längre då jag faktiskt tycker att jag lagar den godaste maten hemma i mitt eget kök, och framför allt vill jag ha koll på vad jag och familjen stoppar i oss – dolt socker, hårt stekt eller friterad mat, konserveringsmedel, billigt salt utan jod och mycket annat elände vill jag helt enkelt få i mig så sällan som det bara är möjligt.
Så många och långa resor har det inte blivit den senaste tiden av den enkla anledningen att när man jobbar 20% mindre har man också 20% mindre pengar. Men det har blivit en del korta resor, oftast med tåg. Jag hälsar gärna på vänner som bor en bit bort. Jag kan åka med min man till Köpenhamn ett par dagar eller ta med tonårssonen till Stockholm. Det räcker faktiskt ganska bra. Men självklart drömmer jag fortfarande om resor. Till USA hade det varit fint att få komma. Island vill jag gärna besöka en gång till. Italien också. Och Paris är ju min och min mans alldeles egen stad, där vi först förlovade oss och senare reste tillbaka på bröllopsresa. Men jag tänker faktiskt också att vissa drömmar kanske får förbli drömmar. Människan är nyfiken och kunskapstörstande av naturen, och vi började vår tillvaro här på jorden som kringströvande nomader. Denna instinkt ska man inte ta död på. Men kan man känna samma nyfikenhet på sitt eget land också? Sitt eget landskap t o m?
Resedrömmarna har blivit färre, och istället för att tänka 2-3 flygresor per år tänker jag kanske snarare en handfull flygresor under återstoden av mitt liv… Att man avstår några år, och sedan flyger någonstans. Avstår några år igen. Och så vidare. Inte bara för själva flygandets skull, utan också för att allt man konsumerar under en resa sätter spår. Man äter på restauranger och bor på hotell och kanske har man som gäst inte full koll på var maten kommer ifrån eller vilket tvättmedel hotelltvätteriet sköljer ut i havet… Men, man ska och orkar naturligtvis inte alltid bry sig om varenda liten detalj. Ibland måste man bara få släppa allt, njuta av livets goda och konsumera utan dåligt samvete. Men man kan dra in på dessa tillfällen lite. Hitta andra sätt att njuta. Försöka ordna ett vardagsliv som är så härligt att man inte “behöver” längta bort ifrån det och ta semester ifrån det så ofta. “Hacka” sitt system, så att man får uppleva sina lyckotillfällen precis lika mycket som innan, men man får sina kickar av andra och lite enklare upplevelser…?

Jag håller på att hitta en bra balans i mitt minimalistiska liv. Det handlar ju inte om att sluta leva eller sluta ha roligt, snarare tvärtom. Minimalismen handlar om att göra plats för MER roliga saker. Man måste bara hitta lite andra alternativ än vad man kanske tidigare har varit van vid. Genomskåda alla illusioner som den kommersiella marknaden vill att vi ska gå på.

En dag när jag kände mig väldigt nere över tillståndet i världen gjorde jag mig en liten lista på hur jag kan tänka för att må bättre och lägga fokus på rätt saker. Så här står det på den listan:
* Du är priviligerad och har det bra.
* Sluta tänk på det onda, det finns där men du behöver inte förstå det. Lägg fokus på det som är bra och gott så förstärks det.
* Var inte missunnsam och avundsjuk. När jämför du dig med andra? När det gäller ekonomi? Hälsa? Sluta med det och jämför dig bara med dig själv, med dina egna framsteg den senaste tiden.
* Koncentrera dig på dina egna förändringar. Försök inte “fixa” andra. Bli inte upprörd för att andra inte tänker och känner likadant som du.
* Var socialt smart. Kosta på dig många leenden och goda ord. Då slappnar människor omkring dig av och ser dig inte som ett potentiellt hot, och du mår bättre själv.
* Få inte dåligt samvete av att allt som är roligt är dåligt för din hälsa eller farligt för miljön. Hitta en balans. Fortsätt att ha drömmar och mål.
* Inse att allt inte handlar om dig. Ibland är du en del i en större process som går utöver dig själv. Slappna av och följ med och se vad som händer.

 

Hoppas att ni alla har haft en fin Alla Hjärtans dag! Som jag skrev ovan, ibland måste man få tillåta sig att vara ett barn av sin tid. Leva, njuta av alla oändliga möjligheter som finns och konsumera något nyproducerat. Som jag gjorde när jag köpte den här tröjan från Bloomingshop. Man borde kanske ha den på sig en dag i veckan för att påminna sig om det viktigaste av allt: Kärleken. 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *