Minimaliststädning: Vardagsrummet

 

Jag har flera gånger fått frågan den senaste tiden hur jag hinner med allt. Minimalism-resan med rensningen av hela huset. Familjen. Jobbet. Skrivandet. Bloggandet. Komponerandet. Frilansandet som solist och med de tre ensembler jag är med i. Och förutom det lagar jag all mat från grunden och försöker självhushålla så mycket som möjligt.
Ett av svaren på frågan är att jag har förenklat livet på så många plan som möjligt för att få mer tid till det som är roligt och viktigt. Att rensa hela huset är något jag har hållit på med sen januari och det kommer att bli klart under april, så det är en uppgift med ett definitivt slut och som har en konkret målbild: mer enkelhet och tid framöver. Jag planerar matsedel en vecka i taget och veckohandlar tillsammans med min man. Jag har ordning bland mina kläder eftersom jag har skapat en kapselgarderob, där jag har allt i klädväg jag behöver. Vi städar på söndagar och tvättar två dagar i veckan. Allt som har med hem och hushåll att göra rullar på enligt samma mönster från vecka till vecka. Det kan säkert låta tråkigt för en del, men för mig underlättar det enormt att slippa ta en massa beslut om vardagliga saker hela tiden.
Ett annat svar är att man får mer tid när man som jag varken ser på tv, slösurfar på sociala medier i timtal eller shoppar (på nätet eller i affärer). Att inte se på tv bemöts ofta med viss skepsis, men jag har inte gjort det på mer än fyra år och har inga planer på att börja. Däremot ser jag väldigt gärna på en bra film, och också gärna på dokumentärer via någon streamingtjänst.
Det tredje svaret är att det ligger i min personlighet att iskallt hålla mig till den väg jag har stakat ut för mig. Jag brukar alltid fullfölja det jag har föresatt mig och jag har en otrolig energi och uthållighet när jag har dragit igång ett nytt projekt, som nu detta att slutgiltigt rensa hela huset.

 

Ett av de svåraste områdena att rensa har varit vardagsrummet. Här finns pärmar fulla med skolmaterial, noter och tidningsurklipp. Böcker. Dvd-skivor. Lådor med brev och vykort, kartor, diverse minnessaker, bruksanvisningar samt alla mina egna alster – skönlitterära berättelser som jag skrivit från tidiga skolår fram till mitt senaste verk: ”Sanningen ska segra”, en roman som jag kom till final med på en författartävling utlyst av Bonniers för några år sen.

Skrivandet och musicerandet har varit med mig hela mitt liv. Jag har både haft många brevvänner och som sagt skrivit skönlitterärt. Jag har spelat piano, blockflöjt och fiol och sjungit, och dessutom komponerat säkert ett 60-tal verk (varav ett drygt 40-tal finns registrerade hos STIM). Detta gör att jag förmodligen har mer papper än vad genomsnittet har.

Marie Kondo skriver i ”The Life-changing Magic of Tidying Up” att papper inte är till någon glädje och att tumregeln är att kasta allt. Jag håller inte riktigt med. Jag förstår vad hon är ute efter, men det finns många olika sorters papper! Noterna har jag gått igenom och kastat en del som jag aldrig mer kommer att spela, men noter är ju papper, och till enorm glädje för mig. Den litteratur jag har skrivit själv är också till stor glädje. Förutom några små ”böcker” som jag skrev i skolan som fick åka till soptippen, har jag sparat alla mina egenhändigt skrivna alster. Liksom alla mina kompositioner och arrangemang, med undantag av något enstaka som rensades bort. Detta är naturligtvis inte vilka ”papper” som helst för mig utan står i en klass för sig.
Däremot har jag kastat allt utom en handfull bruksanvisningar som jag faktiskt ibland använder. Jag har kastat alla kartor förutom ett fåtal som visar platser och städer som jag snart vill besöka igen. Brev och vykort är ett känsligt område, men där följer jag Marie Kondos råd, som lyder: brevet har fullföljt sin uppgift när det når mottagaren, eller när det blir besvarat. Det finns aldrig någon ”skyldighet” att spara något, varken för din egen eller för någon annans skull! Självklart kan man vilja spara vissa speciella brev och vykort. Bara man ser upp med VARFÖR man vill spara dem. För att brevet/kortet fortfarande gör dig glad när du ser det? Eller för att du håller fast vid det förflutna och avslutade relationer som hindrar dig från att gå vidare i livet? Det gäller minnessaker också. Alla saker som har med avslutade relationer att göra bör kastas. Man kan göra undantag för sådant som man har använt länge och som inte längre har någon ”laddning” eller koppling till en viss person. Jag är själv övertygad om att man får svårt att gå vidare i livet och träffa nya spännande människor om man går omkring i ett hem fullt av saker som hela tiden påminner om svunna tider. Det gäller i lika hög grad om man har sakerna undanstoppade i lådor eller förråd som om man har dem framme.


En del av bokhyllan efter rensningen.
Skönlitteraturen fyller inte ens ut en hel hylla längre. 

Böcker är också svårt att rensa. Tumregeln för KonMari-metoden är att bara behålla böcker som ger glädje, det vill säga romaner och deckare som man vill läsa om i framtiden och fackböcker som man gärna tittar i. Man ska heller inte spara kurslitteratur, eftersom man i stort sett aldrig öppnar sådana böcker igen när man ha avslutat sin utbildning; kunskapen har man inom sig och har förhoppningsvis omsatt mycket av den i praktiken. När man går efter de kriterierna blir det inte särskilt många böcker kvar!
En intressant sak som beskrivs i Marie Kondos böcker är, att när man håller sin boksamling liten, kommer man att ha tid att läsa nya böcker som man blir intresserad av, eftersom man inte har en stor hög böcker hemma som väntar på att bli lästa först.
Lika intressant är scenariot vad som händer när du har gjort dig av med en hel massa böcker och plötsligt skulle vilja slå upp en viss sak i en viss bok som du vet att du har gjort dig av med. Vad gör du då? Jo, du: 1. Letar upp informationen på nätet, eller 2. Kontaktar en vän som kan tänkas veta svaret – och på köpet kanske du får en trevlig pratstund. Vad du inte kommer att göra, åtminstone inte med tiden, är att ångra bittert att du gjorde dig av med den där boken eller kompendiet från kursen. För det första behöver du ju inte slösa tid på att leta efter saker längre, eftersom du redan vet att du har kastat dem. För det andra har du lärt dig att jorden inte går under för att en sak fattas. Och för det tredje kan du till och med få en ny och trevlig erfarenhet i jakten på den information du behöver.
Du lär dig helt enkelt att reda ut situationer själv, utan att skylla på andra.

Filmer är en annan avdelning som behöver rensas. Här gick jag efter samma kriterium som med böcker, nämligen att jag bara ska spara filmer som jag vill se om.


Filmsamlingen efter rensningen.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.