Minimaliststädning: Stora förrådet, och hur man ska förhålla sig till andras röra

 

 

Det tog två dagar att rensa i förrådet när jag väl kom igång. Det var det i särklass med ångestladdade området i huset för mig. Jag mår dåligt både fysiskt och psykiskt av platser där saker inte tas om hand och förvaras på ett sätt som respekterar både sakerna och dess ägare, så jag visste att förrådet skulle bli en riktig utmaning.

När jag flyttade in i huset med barnen hade vi inte så mycket saker med oss. De första månaderna hade vi knappt ens några möbler. Jag sov i en hopvikbar campingsäng och vi fick äta i soffan i vardagsrummet eftersom vi inte hade varken köksbord eller stolar. När min fästman, numera min man, flyttade in knappt ett år senare hade han egentligen inte heller så mycket saker. Problemet har väl snarare varit att det vi inte har behövt för tillfället har stuvats in i förrådet och glömts bort. Istället borde man ha tagit beslut om sakerna skulle sparas eller inte redan i hallen, innan de kom in i huset. Men på den tiden var jag inte så medveten om varken rensning eller minimalism. Bättre sent än aldrig.

Mitt mål var inte att få perfekt ordning i hela förrådet. Då hade jag lika bra kunnat ge upp med en gång. Målet var istället:
1. Att dela upp utrymmet så att alla i familjen skulle få egna områden för förvaring, alltså hyllor och lådor som man själv kan känna att man har kontroll över, samt gemensamt utrymme för sådant som är ”allas”.
2. Att inte röra min mans personliga saker. (Dem får han rensa själv om han får lust, och då hjälper jag honom gärna.)
3. Att låta barnen titta igenom sina sparade saker och samla allt som de ville ha kvar i varsin flyttlåda.
4. Att syna alla gemensamma saker och ta beslut om vad som ska sparas och inte.

Jag jobbade på målmedvetet, och fast jag hade gråten i halsen hela tiden eftersom det var så påfrestande, så blev det till slut en riktigt bra rensning. Barnen hjälpte till att rensa sina saker. Påsar fylldes med skräp. I hallen ställdes sak efter sak som skulle säljas på Tradera, skänkas till loppiscontainern på sopstationen eller bytas i Facebooks bytesgrupp för Österlen.

Det som var det jobbiga var dels själva röran, dels att hela tiden konfronteras med det förflutna. Gamla fotoalbum från en svunnen tid. Papper som borde ha kastats för fem år sen. Jag försökte behålla mitt lugn och mitt fokus vad jag än stötte på, och koncentrerade mig att få ordning i mina, barnens och de gemensamma områdena. Glädjen blev stor när jag lyckades skapa utrymme och enhetlig förvaring på hyllor som tidigare varit fulla med allt ifrån udda skruvar till tomma förpackningar.

Om man har seriösa problem med andras röra, eller till och med åsynen av andras saker, bör man ställa sig frågan varför. Förmodligen kan man hitta svaret hos sig själv. Man måste komma till rätta med något hos sig själv för att få ro att leva med andras saker omkring sig.
Att blunda för röran räcker långt. Koncentrera dig på dina egna förvaringsutrymmen i huset och håll dem och de gemensamma utrymmena i ordning. Städa och håll rent och snyggt.
Om det ändå är jobbigt med t ex den äkta mannens saker, försök att tänk på dem, och rör vid dem, med kärlek. Tänk vad de här sakerna har betytt för hans utveckling till den fina person han är idag.
En vacker dag kanske dina familjemedlemmar vaknar upp och vill få lika fint som du har fått. Då kan du inspirera dem med tips och hjälpa dem att rensa, för efter att ha rensat ett helt hus eller lägenhet med tillhörande förråd och utemiljö är du i stort sett rensningsexpert! Och tills den dagen kommer, lev ditt liv och var glad som solen.
Vad du däremot kan kräva redan nu, är respekt för det jobb du har lagt ner med att rensa. Det är inte acceptabelt att stöka till i en annan persons förvaringsutrymme, eller i det gemensamma!

Jag har nu rensat hela huset invändigt på drygt två månader. Men det är inte riktigt klart. Det finns områden kvar, som jag berättar om i kommande inlägg.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.