Minimalistisk ekonomi

En sak som de flesta minimalister tar itu med på ett tidigt stadium är att sanera sin ekonomi. Betalar av skulder, börjar spara och slutar att låta pengar rinna ut som genom ett såll. Det har jag också gjort. Inte för att jag är färdig och nöjd än, men jag är i alla fall en bra bit på väg, så jag tänkte dela med mig lite av mina tankar och strategier.

Jag började med att sätta upp några ekonomiska mål.
Kortsiktigt: jobba mindre och klara mig på mindre pengar, betala av på lån och krediter
Om fem år: vara skuldfri
Om 15 år: jobba ännu mindre (kanske 50%) och/eller vara egenföretagare, vara fortsatt skuldfri (lån till bostad är “godkänt”)
Som pensionär: ströjobba när jag vill, vara fortsatt skuldfri

Jag skissade upp vilka lån och krediter jag har, hur mycket jag betalar av på dem i månaden och när de beräknas vara slutbetalda. Jag bestämde mig för att betala lite mer på någon kredit så att den försvinner snabbare. Jag klippte också tre kreditkort, och bestämde mig för att aldrig mer ta några nya konsumentlån eller krediter. Snarare tänker jag spärra mig för delbetalning hos de kreditgivare jag har haft, och sänka kreditgränsen på det enda kreditkort jag har behållit. Det man inte kan betala kontant, har man egentligen inte råd med.

Jag bestämde mig för att låta det gå flera dagar, kanske en vecka, mellan de tillfällen då plånboken öppnas. Om man veckohandlar genomtänkt ska man ju kunna klara sig på det, i stort sett. Kanske blir det någon komplettering.
Men annat kostsamt som jag brukade ägna mig åt varje vecka, som fika och shopping, skulle upphöra. Jag funderade över om det var några “guldkanter” som jag inte ville vara utan, och jag kom fram till att det ju är trevligt att köpa en flaska vin någon gång ibland. Doftljus av bra kvalitet är jag också svag för. Utöver det köper jag också ganska mycket kosttillskott, vilket jag brukar göra en gång i månaden på nätet, men det räknar jag till livsmedel och därmed nödvändigheter.

Barnen får månadspeng, och utöver det ordnade vi ett “provisionssystem” där de får 10 kr för varje syssla i hemmet som de utför. Med hjälp av “provisionen” kan barnen själva spara ihop till särskilda saker som de vill ha, t ex märkeskläder. De behöver givetvis inte betala för att ha en basgarderob, men vill de ha något dyrt och nytt får de betala det själva, åtminstone delvis. Detta system ska gälla tills de fyller 15, då de istället ska få sin del av barnbidraget.

Ett enklare liv får inte innebära kris med pengar. Jag bestämde mig för en minimigräns av sparpengar. Ganska snart växte kapitalet förbi denna gräns med det dubbla. Att spara blev nästan en sport, det blev plötsligt mycket roligare att se sparkontona växa än att köpa saker. Jag tycker fortfarande att sparande är jättekul, men jag har slappnat av lite. Allt sparande ska ha ett mål, det får inte vara sparandet i sig och pengarna som växer på hög som är själva målet. Därför är det bra att ha flera olika konton och ge dem namn, som tydligt beskriver vad pengarna ska gå till. Men det är också viktigt att leva här och nu. Nuet är allt vi har, och även om vi hoppas på en framtid är den oviss på många sätt, även vad gäller pengars värde. Blir det en kris av makrostorlek (energiförsörjningen slås ut, en klimat- eller naturkatastrof eller att det finansiella systemet brakar ihop) kan vi inte äta pengarna. (Läs gärna David Jonstads böcker Kollaps och Jordad för mer intressanta fakta om ett sådant scenario.)

På min ena bank har jag följande sparformer:
Ett buffertkonto (därifrån får man ta pengar till konsumtion)
Ett semesterkonto (för resor och aktiviteter med hela familjen)
Ett eget konto (där jag sparar till utbildningar jag vill gå och resor jag vill göra på egen hand)
Ett kärlekskonto (där det finns pengar som jag och min man kan göra saker för, t ex resor, spabesök, bio och konserter)
Ett ISK-konto (där jag sparar i fonder till barnen, pengar som de sedan får tillgång till på myndighetsdagen)
På den andra banken har jag:
Ett sparkonto (där jag sparar till framtida husköp)
Ett ISK-konto (där jag sparar i fonder till nästa bilköp)
Ett ISK-konto (där jag sparar i aktier)

Aktiesparandet är väldigt roligt, även om det är ganska svårt att sätta sig in i hur aktiehandel, börs och olika bolag fungerar. För mig för det dessutom med sig ganska svåra etiska spörsmål, dels eftersom jag är kritisk till det nuvarande finansiella systemet, och dels eftersom jag gärna vill satsa på bolag som har miljö, människors helhetshälsa och resursåtervinning som ledord, och detta går sällan att kombinera med att vara ett framgångsrikt och stabilt börsbolag. Jag har fått bestämma mig för, att om jag vill hålla på med aktier, så får jag hålla mig till några enkla regler som känns okej, och sedan inse att börsbolag inte håller på med välgörenhet. De vill tjäna pengar, och de vill svara upp mot sina aktieägare. Sen finns det förstås bolag som är riktigt bra på återvinning och resurssnål framställning och man kan ju försöka hålla utkik efter sådana.
Jag har valt att satsa på en helsvensk portfölj. Företaget måste inte nödvändigtvis vara svenskt i botten men det ska handlas på Stockholmsbörsen. Stommen i portföljen är investmentbolagen Svolder, Latour och Lundbergsföretagen. Sedan kommer de enskilda bolagen: ABB, Boliden, Volvo, Saab, Holmen, Nibe, Skanska, Castellum och Hufvudstaden. (Mestadels gamla välkända industrier och fastighetsbolag, alltså.) Till sist har jag en liten krydda överst i portföljen, som består av Christian Berner Tech Trade och Eolus Vind. 
I dagsläget är aktiesparandet det enda av mina sparanden som inte har ett tydligt mål. Jag bara stoppar in alla pengar jag kan där, som jag inte behöver till annat. Det kanske får gå till ett framtida husköp, till pensionen, till en större resa med barnen, eller “bara” agera pengamaskin tills jag kommer på något bättre.

Vad kan man mer göra för att sanera sin ekonomi? Man kan t ex ägna sig åt gratisaktiviteter, som att fotografera, träffa sina vänner och göra naturutflykter. Man kan minska ner på att skänka till välgörenhet och istället ge av sin tid till ett katthem, ett soppkök eller skolans föräldraförening. Man kan minska ner på bilkörandet, genom att alltid göra sina ärenden när bilen är ute och rullar och lära sina barn att cykla och ta bussen istället för att hämta och skjutsa. Man kan skriva en lista på vad man tycker är viktigt i sitt liv, och se vad det är som måste få kosta pengar och vad som man skulle kunna göra mer av själv, eller göra på ett billigare sätt.

Tid kostar ingenting.
Jag värdesätter tid, och frihet, väldigt högt. Tid för mig själv. Tid tillsammans med min man. Tid för hela familjen. Tid att bara existera, utan att prestera. Jag värdesätter det mycket högre än att ha större inkomster. Större inkomster skulle automatiskt betyda att vi också var borta mer från hemmet, att jag och min man gav ännu mer av vår tid åt någon annan än de viktigaste personerna: oss själva och barnen. Kanske skulle vi behöva en bil till, och med den skulle följa ytterligare kostnader och bekymmer.
Minimalism handlar om att eliminera det som står i vägen för att leva det liv man vill leva. I det kan en välfungerande ekonomi vara till väldigt stor hjälp. Men ekonomin är inte målet i sig, utan ett redskap för att nå sina drömmar. Så sätt tänderna i ekonomin – det är enormt tillfredsställande att ta kommandot över den, se skulder minska och sparpengar växa, se hur transaktionerna på kontot blir allt färre när inga köp görs och att få aktieutdelningar och återinvestera dem för ränta-på-ränta-effekt.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *