Minimalism – eller att välja hälsa, relationer och tid framför pengar

Att prata om minimalism eller downshifting väcker alltid känslor. Att berätta för vänner och släktingar att man tänker börja jobba mindre, flytta till en billigare bostad, sälja bilen eller sluta åka på flygresor går tvärtemot de budskap som samhället pumpar ut, där vi ska jobba mer och konsumera mer eftersom ekonomisk tillväxt är enda vägen framåt. Vi är så formade av detta att det verkligen kan vara riktigt svårt att ta sig ur det allt snabbare snurrande hjulet och välja något annat.

Många människor tjänar väldigt bra idag på sina heltidslöner, och man kan verkligen fundera över vad man ska ha alla pengar till. De flesta har ju redan allt man behöver: tak över huvudet, en bil som fungerar, en garderob med snygga kläder. Man kan inte hålla på och resa hela tiden. Inte köpa en massa nya saker heller. Men nya behov skapas ändå, eftersom det finns mycket pengar som bränner i fickorna på folk. Men om man skulle välja bort konsumtionen, ska man bara lägga pengarna på hög då? Till vad?

Jag har alltid reflekterat mycket över mina val och gått min egen väg, men vissa beslut har ändå tagit väldigt lång tid att fatta. Att välja ett enklare liv är inte så enkelt som det låter. Man måste säga farväl till vissa saker för att kunna välkomna andra. Allting måste mogna fram i sin egen takt.

Jag hade drömt och fantiserat om downshifting ett tag, men ibland behöver det hända något avgörande för att man ska komma till skott. Jag minns att jag satt med min man och tittade på dokumentären The Minimalists, som handlar om människor som tackat nej till fina karriärer och feta lönekuvert, snabba bilar, båtar, långresor och lyxiga hus för att istället leva som digitala nomader eller bo i en pytteliten stuga på hjul (ett ”tiny house” som man kan flytta vart man vill och slippa betala lån och hyra), och leva ett enkelt liv med få prylar och istället satsa på sina intressen och relationer. Efter filmen grät jag floder och kände hur jag ville bli fri från allt som höll mig bunden till ett ”vanligt” liv. Några dagar efteråt pratade jag med min chef om att jag ville gå ner i arbetstid. Bollen hade satts i rullning. Jag skrev en lista på vad som är viktigt i mitt liv. På listan stod det: Djur, tid, kärlek, natur, vänner, frihet och bekymmerslöshet.

Självklart är man bunden under vissa perioder i livet, och det är inget fel med det. Tvärtom är det ju något tjusigt i att ha ett fast arbete där man gör bra saker för andra, precis som det är en fin uppgift att uppfostra barn. Men andra tider i livet kan man vara friare och förverkliga sina innersta drömmar.

För mig har det varit viktigt att inspireras av människor som valt frivillig enkelhet – ett liv som inte handlar om fullt upp på jobbet, konsumtion och yttre bekräftelse. Det behövs inte två heltidslöner i en vanlig liten familj. Hur mycket av mig själv och min tid vill jag sälja för pengar? Vad vill jag bevisa – och för vem? Går jag min egen väg eller följer jag min omgivning för att behålla min trygga plats i flocken? Det är nyttiga frågor att ställa sig när man funderar på downshifting. Det viktiga är ju att vara övertygad i hjärtat – inte att göra något för någon annans skull.

Under resans gång kommer man då och då att tvivla på att man har valt rätt väg. Det känns otryggt och ovant och man undrar hur man ska kunna klara sig – och t o m leva ett bra liv – med mindre pengar och andra värderingar än normen. Man sneglar på andra som fortfarande har kvar sina heltidsjobb, sina stora bilar och åker till Thailand varje vinter. Det kan vara värt att reflektera en stund över vad avundsjuka egentligen är. Avundsjuka handlar om att man vill ha det som en annan person har – t ex pengar, status eller makt – men utan att betala det pris som den andre förmodligen har gjort för att nå sina mål. På samma vis kan människor framöver komma att bli avundsjuka på dig och ditt harmoniska och nedskalade liv, men de kanske varken vet eller förstår vilka uppoffringar som ligger bakom.

Det gäller också att komma på det klara med vad det är som ska förändras. Tillvaron kan delas in i tre delar:
1. Livet i sig (solen går upp varje morgon, årstiderna skiftar, vi ska alla dö)
2. Andras liv
3. Mitt eget liv
Vilken punkt tror du att du ska inrikta all din kraft på?

Att byta pengar mot tid kräver lite planering och det är bra med en omställningsperiod då man successivt vänjer sig vid mindre pengar och samtidigt bestämmer hur man ska disponera den tid man har frigjort. Kanske behöver man köpa lite saker som man inte kommer att ha råd med sen, och passa på att bygga på sin sparbuffert ifall lönen inte skulle räcka någon månad. Att göra en budget är bra, och att verkligen hålla sig till den och följa upp den efteråt. Bevisa för dig själv att du kan spara pengar (försök alltid att spara 10% av lönen) och få eventuella skulder att krympa trots att du tjänar mindre pengar. Prioritera att träget och envist beta av skulder så kommer det snart att märkas i plånboken (och akta dig för att dra på dig nya skulder). Titta efter i internetbanken vad du har haft för utgifter under en månad. Tänk efter vad som är verkligen nödvändigt och vad som kan avvaras. Fika, shoppingrundor och dyra resor får kanske stå tillbaka. Istället kan den tid som frigjorts användas till att baka eget bröd, odla grönsaker, torka eget te och ha knytkalas med vännerna. Det kan ju annars vara lätt att göra av med mer pengar när man är ledig, så detta måste tänkas igenom noga. Meningen är att den nyvunna friheten ska innehålla aktiviteter som sparar pengar istället för att generera nya utgifter. När en sak går sönder, ersätt den inte bara slentrianmässigt utan fundera först över om den går att laga. Går inte det, fundera över om den verkligen behövs. Kommer du fram till att saken behöver ersättas, kolla då om det går att få tag på den begagnad. Spar på bensinkostnaden genom att köra lite långsammare (det fungerar verkligen) och planera bilresorna så att alla ärenden klaras av medan man ändå ska till jobbet. Gör en lista på aktiviteter som du tycker om och som inte kostar något, som att vistas ute i naturen, lyssna på musik och att läsa, och utöka dem.

Finns det barn i hushållet måste man naturligtvis se till deras behov. Ingen ska behöva försaka det som är nödvändigt. Det gäller att veta vilka utgifter som är viktiga för barnets utveckling och vilka man kan hoppa över till förmån för mer tid tillsammans. Att ha föräldrar som inte alltid är trötta och stressade, som har tid att prata och skjutsa till vänner och aktiviteter, som själva njuter av livet och gör det de tycker om istället för att klaga över att det är annat och andra som styr över deras liv, kommer att vara en bra förebild och inspiration för barnen. Det kommer en tid när barnen har flyttat hemifrån då ekonomin automatiskt blir bättre och friheten att göra vad man vill blir större.

Man kanske inte kan downshifta totalt med en gång utan det kan behöva gå i etapper. Ha gärna en målbild att sträva efter, t ex ett skuldfritt liv som pensionär i en liten stuga i skogen. Att vänja sig vid att leva enkelt är förmodligen din bästa pensionsförsäkring, mycket bättre än att förlita sig på att den pension vi får i framtiden kommer att räcka till att upprätthålla den standard vi har idag. Att jobba heltid hela livet och lägga en massa pengar på pensionssparande (som vi får lära oss att vi ska göra) sätter dessutom käppar i hjulet för att leva här och nu.

Minimalism handlar inte om att man ska sluta göra allt som kostar pengar, bara att man ska börja göra mer medvetna val. Älskar man kläder ska man naturligtvis ha en fin garderob. Är resor det bästa man vet ska man fortsätta att åka iväg och upptäcka nya platser. Men då kanske man istället kan avvara bilen, sluta äta lunch ute varje dag eller låta bli att färga håret två gånger om året. Om man inte klarar att leva utan att få allting på en gång, hela tiden, då ska man nog inte satsa på att bli minimalist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *