Kristallen den fina

I ett tidigare inlägg skrev jag om min upptäckt av Hildegard av Bingens ädelstensterapi. I ärlighetens namn visste jag egentligen ingenting om kristallers och ädelstenars egenskaper för bara några månader sedan. Samtidigt hade jag i flera års tid varit intresserad av smycken med ädelstenar, och jag hade känt en dragning till vissa kristaller och ädelstenar utan att ha någon förklaring till varför jag drogs till just de sorterna. Det kunde inte bara vara den yttre skönheten i stenarna, utan det var något annat som lockade. Men det dröjde alltså flera år innan jag trängde in i ädelstenarnas och kristallernas värld.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg har ädelstenarna haft en oerhört viktig roll inom läkekonsten genom århundraden, förutsatt att patienten är mottaglig för ädelstenarnas energier. Många (inklusive jag själv tidigare) avfärdar detta som hokus pokus, och det står var och en fritt att tro vad den vill. Om man inte tror på några läkande eller helande egenskaper hos stenarna, kan man ju ändå njuta av dem som blickfång i sitt hem eller i ett vackert smycke.

Jag är bara i absoluta början av min vandring tillsammans med ädelstenarna. Jag har kommit så långt att jag har köpt de stenar som jag intuitivt dras till och har börjat använda dem lite grann. Ibland har jag märkt av deras positiva egenskaper, ibland känner jag ingenting. Det påminner lite om bön. Ibland får man svar direkt, ibland märker man inget. Just då i alla fall. “Svaret” kanske kommer senare…?


I asken trivs (från vänster): turmalin, ametist, månsten, rosenkvarts, kalcedon, shungit, bergskristall och jaspis. 

 

I ringar, hängsmycken och örhängen har jag:
Rosenkvarts, som också är min månadssten (oktober) och är bra för kärlek och harmoni
Agat, som ökar kreativiteten och är en skyddsamulett
Månsten, som är kvinnans egen sten
Topas, som transformerar det negativa till något positivt
Bergskristall, som avvärjer strålning
Turmalin, som hjälper oss att komma djupare in i oss själva
Jag använder smyckena intuitivt, d.v.s. jag känner efter vilken sten jag är i behov av just nu. Det känns väldigt bra att bära smyckena på kroppen och känna att stenarna finns med som goda vänner och hjälper och stöttar under dagen.

Utöver smyckena har jag lösa trumlade ädelstenar på lite olika platser i huset och för olika ändamål.
På hemmakontoret har jag en bergskristall. Den avvärjer som sagt strålning från datorer och mobiler m.m. men är också användbar till mycket annat: som energiförbättrare i ett rum, som länk mellan universum och våra själar och som hjälp vid psykisk smärta.
I sovrummet har jag en shungit, en av jordens äldsta stenar som innehåller nästan alla grundämnen och renar och vitaliserar både våra kroppar och våra hem. Den avvärjer strålning, och eftersom jag har problem med det känns det extra bra att ha den i sovrummet.
I sovrummet har jag också månsten och rosenkvarts. Månstenen är bra både för kärleken och för att ställa in kroppen efter månens cykler. Vid fullmåne lär stenen vara som allra kraftfullast. Det känns bra att ha den i sovrummet eftersom man sover 1/3 av dygnet och då kan “ladda” med månstenens kraft under natten. Rosenkvartsen är också en kärlekssten, och särskilt verksam lär den vara om den läggs mellan två tända ljus, så det har jag gjort.
I en ask i köket har jag turmalin, kalcedon, ametist och jaspis. Det är stenar som jag inte använder dagligen, utan vid särskilda tillfällen. Turmalinen är en bra sten att hålla i handen vid meditation, som öppnar upp blockeringar och hjälper oss att komma djupare in i oss själva. Den vackra blå kalcedonen är sanningens, talkonstens och halsens sten och ametisten ger lugn, tar bort negativa energier och stärker sympatin mellan människor. Jaspisen är hjärtats ädelsten som gör det lättare att hjälpa, glädja och älska varandra.

Kanske vill man ha med sig sina favoritstenar under dagens utmaningar. Då är det enklast att ha dem infattade i smycken. Men det går också utmärkt att ta med sig stenarna i fickan.

Vad har då stenarna för effekt? Det är förstås en högst personlig fråga. För min del var mitt första intryck av deras “effekt” att de var så vackra att se på och mjuka att hålla i, och det är ingen oviktig aspekt. Men sen kommer det intuitiva in i bilden. Jag dras till dem av andra skäl också. Jag känner att de har något att ge mig utöver sin skönhet. Kanske en samhörighet med universum. Stenarna vill vara en länk till något utöver sig själva.
Rent konkret har jag märkt att jag klarar av strålning mycket bättre om jag har shungit och bergskristall i min närhet. Jag har också känt positiva effekter av att bära ametist och kalcedon i fickan vid särskilda tillfällen. Jag har då haft mycket lättare att prata än annars, och negativa människor har inte haft någon effekt på mig, tvärtom har jag känt en lust att fylla hela rummet med kärlek.
För en ovan person kan det kännas lite lustigt att börja tala om olika stenars egenskaper, men det kan vara väl värt att prova att bjuda in ädelstenarna i sitt liv och se vad som händer. Det är knappast något man kan förlora på. De är inte särskilt dyra i inköp och kräver inte mycket uppmärksamhet och underhåll. Tvärtom är det väldigt rogivande att se på dem och pyssla med dem. Själv kan jag inte längre tänka mig ett liv utan ädelstenarna och kristallerna, nu när jag väl har inträtt i deras värld.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *