Internationella vegandagen

När jag bläddrade igenom Instagram imorse fick jag veta att det är internationella vegandagen idag. Ett lustigt sammanträffande, för när jag de senaste dagarna har gått och grunnat på veckans blogginlägg var faktiskt min plan att skriva just om mat, etik och hälsa.

 

 

För några veckor sen bestämde sig min 11-åriga dotter för att bli vegan. Det kom inte som någon fullständig överraskning eftersom hon bestämde sig för att bli vegetarian redan som sjuåring, vilket hon också har hållit sig till utan att göra ett enda undantag. Det är en väldigt principfast person vi har att göra med här, hon är svår att rubba och fresta och håller sig iskallt till sitt utstakade spår när hon väl har bestämt sig för något. (Precis som jag själv.)

Jag växte själv upp i en vegetarianfamilj och det var inte något enkelt liv på den tiden (80-90-tal) på det konservativa Österlen, så jag vet allt om konstiga frågor, särbehandling och utanförskap när det gäller kosthållning. Jag stod inte ut längre när jag var tonåring utan började då äta kött för att bli ”en i gänget” och slippa specialbehandling när det serverades kött i olika sammanhang, men jag har väl egentligen hela tiden förblivit vegetarian i hjärtat och föredragit vegetarisk mat när jag själv får välja. Därför har jag inte gjort någon större sak av att min dotter bestämde sig för att ta steget till vegan – för mig är det viktigare att hon följer sin inre övertygelse än att det blir mer krångel för mig. När det gäller reaktionerna i skolköket och i klassen har det inte varit några höjda ögonbryn. På hennes skola och i hennes klass är kanske hälften eller åtminstone en tredjedel vegetarianer eller flexitarianer och i hennes klass finns det en vegan till och två wannabes som äter veganmat i skolan men som inte får vara veganer hemma för sina föräldrar. En viss ”terrorbalans” mellan köttätarna och de andra falangerna finns det i och för sig, och hennes fröken har fått medla i en del matkonflikter, men på det hela taget finns det en helt annan acceptans för olikheter idag än när jag själv växte upp.

Som så många andra unga har min dotter tagit ställning för utnyttjandet av djuren inte bara till mat utan också till djurförsök och klädindustri. Youtubern Thérese Lindgren och hennes bok ”Vem bryr sig?” har varit en stor inspirationskälla för min dotter och hon är numera väldigt påläst och kan ge svar på tal om någon försöker försvara djurindustrin. (Svar på tal har hon förresten alltid kunnat ge, ända sen hon började prata.) Jag har också läst boken och det är svårt att inte bli både berörd och upprörd av den fakta som levereras. Det är svåra etiska frågor som ställs på sin spets när man börjar fundera vidare. Vad ger oss rätt att använda djuren för våra syften? Varför gullar vi med hundar och behandlar dem som barn, medan vi utan att blinka äter grisar? Bryr vi oss om lössen som krossas och hamnar i livsmedelsfärgen karminrött, eller tuppkycklingarna som mals ner levande för att bli mat åt våra husdjur? Var går gränsen för vad vi tolererar? Och flyttas inte dessa gränser fram hela tiden, så att vi till slut accepterar nästan vad som helst för vår bekvämlighets skull – det så kallade shifting baseline syndrome?

Jag har inga svar på de här frågorna, men jag tänker på dem mer än någonsin nu när det har kommit in i familjen. Jag vill betona att jag tror att vi är fel ute om vi säger att djuren inte fyller något syfte i livsmedelsproduktionen alls – och framför allt ur hälsosynpunkt är det bra om man har en del kött, fisk och ägg i sin kosthållning – men uppenbarligen har något gått helt överstyr. Vi är på väg att bli för många på jordklotet, vi äter alldeles för mycket kött i förhållande till andra råvaror och djurhållningen är på många håll under all kritik. Som medveten konsument är det svårt att få tag på bra ekologiskt kött från gräsbetande djur. Bra fisk som inte är odlad och inte full med gifter är inte heller lätt att hitta. I den bästa av världar skulle vi ha tillgång till småskaligt framställt kött, fisk och ägg, fritt från gifter och med alla nyttiga ämnen i behåll. Hade det sett ut så och vi alla hade ätit måttligt med animaliska livsmedel hade antagligen inte så många känt sig manade att bli veganer. Men verkligheten är ganska långt därifrån och jag förstår dem som inte orkar utan skippar köttet helt för att må bättre psykiskt och bidra till att minska efterfrågan på fabriksköttet. Det finns ju många hälsofördelar med att vara vegan också. Visserligen har de lätt att få näringsbrister, men samtidigt får veganer mindre inflammation i kroppen, vilket ofta hänger ihop med stort intag av kött och mjölkprodukter. En vegansk kosthållning är t ex bra för reumatiker.
Det finns inte mycket marginaler när man är vegan, det är bara att lära sig tycka om alla grönsaker, frukter och bönor om man inte har gjort det tidigare, äta allsidigt och fylla på med kosttillskott.

Det kan faktiskt bli ett lyft för hela familjen när någon blir vegan. Man upptäcker nya mjölkfria växtbaserade ”mejeriprodukter” som i vissa fall är godare än sina mjölkbaserade föregångare. Man börjar släpa hem mer grönsaker och frukt för att se till att veganen får i sig allt hon behöver, och gör man nyttiga sallader till henne är det lika bra att göra samma till de andra också. De flesta vanliga matrecept kan man lätt göra om till veganska. Antingen gör man en helt egen rätt till veganen eller så gör man samma rätt fast i två olika kastruller med t ex havrebaserad crème fraiche och sojabitar i den ena och vanlig crème fraiche och räkor i den andra. Men flera gånger när jag har lagat olika mat de senaste veckorna har både jag och de andra i familjen tyckt att det veganska alternativet har varit godare…! Det känns ”renare” på något sätt, och det är nya spännande smaker, konsistenser och texturer att upptäcka. Var inte rädd för att bjuda en vegan på middag! Fråga om förslag på man kan laga och kasta dig in i en ny spännande värld! Jag kan lova att dina ansträngningar kommer att uppskattas enormt av din veganska släkting eller vän!
Som sagt tycker jag att djur kan ingå som en komponent i en småskalig matproduktion, t ex på en liten gård. Däremot tycker jag det är vämjeligt med djurförsök och allt storskaligt utnyttjande av djuren för att göra mat och kläder åt människor. Det är skäl nog för mig själv att äta mer växtbaserad föda, sluta med alla djurtestade produkter och välja konstläder nästa gång jag köper skor.

Gör medvetna val. Rösta med plånboken, varje dag när du handlar. Vad vill du ska finnas kvar? Köp det. Vad tillhör det förgångna, vad är omoraliskt och förlegat? Köp inte det. Ta reda på om ditt smink är djurtestat. Det är helt onödigt att testa smink på djur och det finns jättebra märken som inte gör det (t ex Make Up Store, Isadora och de flesta ekologiska märken). Måste du ha dun i ditt täcke och skinn i dina skor? På Youtube finns det massor av filmer från hur det går till i djurfabrikerna. Jag orkar inte titta själv, jag klarar inte av det. Men jag har lovat mig själv, min dotter och alla djur att jag ska börja fundera lite mer över mina val. Kanske kan det i sin tur inspirera någon annan.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *