Det är så lite vi egentligen behöver

Häromveckan var jag i Malmö, främst för att repa med vännerna i min medeltidsensemble, men som alltid försöker jag att göra flera ärenden när bilen ändå är ute och rullar, så jag gick också in på ett köpcenter för att hamstra lite ljus inför den mörka årstiden.

Alltid när jag besöker en större stad fascineras och skräms jag på samma gång av det stora maskineriet. Det är människor överallt. Fullt på bussar och gator. Många är på väg någonstans. Andra är på sina arbetsplatser. På gymmen tränar de som har ledigt. Andra sitter på caféer och restauranger. Det är en otroligt mångsidig väv som tar skepnad framför den uppmärksamme betraktaren. Den är vacker och myllrar av liv, men den ger mig också ett stråk av sorgmod.
För jag undrar i mitt stilla sinne varför alla människor måste förflytta sig hela tiden. Till och från jobb, fritidsaktiviteter och semesterorter. Det måste gå åt väldigt mycket tid, pengar och energi bara till resor, när man istället kan stanna kvar lite mer på den plats där man befinner sig?
Jag undrar också om alla verkligen trivs med sina arbeten i denna mångfald av livsstils- och klädbutiker. Vad är det som säger att just det märke DU jobbar för är bäst? Gör de snyggast kläder? Eller har de kommit längst av alla i sitt miljöarbete eller i sitt förhindrande av djurförsök?
Alla som äter ute hela tiden. Har de full koll på var maten kommer ifrån och hur den tillagas? Blir det lika gott som hemma i deras eget kök?
Det här är frågor som är väldigt viktiga för MIG, och som blir väldigt uppenbara när jag tillfälligt byter landsbygd mot stad, men jag inser också att andra inte alls tänker som jag. Att åka buss eller bil ett par timmar om dagen är en del av livet som många inte ens reflekterar över. Att jobba gör man för att få pengar, det behöver inte ligga någon större mening eller dröm i att man representerar ett visst varumärke, företag eller myndighet. Och väldigt många människor äter på café och restaurang för att det är gott och bekvämt, man har råd och är inte särskilt intresserad av om maten är ekologisk och rättvisemärkt eller inte, eller vilka råvaror den är lagad av och vilka tillsatser som kan gömma sig i den.

Jag har i tidigare blogginlägg reflekterat över det här med att jobba mer åt sig själv och mindre åt andra. Så länge jag tycker att mitt arbete gör stor skillnad för andra människor och ger en djupare mening åt mitt liv är det värt att fortsätta med det. Men inget jobb är värt att jag lägger den mesta av min vakna tid på det, plus resor. Mina relationer, mina passioner och min hälsa kommer alltid att vara viktigare. Jag är inte intresserad av att jobba mer åt någon annan för att kunna köpa mig fri från att städa mitt eget hus eller laga min egen mat, tvärtom är det just på mig själv som jag vill lägga mer tid.

Ett räkneexempel. En vecka består av 168 timmar. Om man räknar med att sova 8 timmar per natt blir det 112 vakna timmar kvar. För den som jobbar 40 timmar blir det 72 timmar fritid kvar. Jag som jobbar 30 timmar får 82 lediga timmar vilket gör att det blir nästan omöjligt att lägga mer tid på lönearbete än på fritid, även om det skulle bli ett par timmars mer jobb någon vecka och även om jag har en liten kort resa till jobbet. Men även 72 lediga timmar, som är ”standard” för heltid, låter faktiskt ganska mycket. Så varför hinner vi ingenting? Det måste vara väldigt mycket som ska tryckas in på de där 72 timmarna. Eller så hushållar vi dåligt med dem och lägger tid på fel saker. Eller, ve och fasa, så blir det inte 72 timmar ledigt utan snarare ner emot 60, kanske till och med under 56 timmar på grund av obetald övertid, resor och bilköer… och då jobbar vi plötsligt mer än vad vi har fritid…! Och när jag säger fritid menar jag inget annat än tid att lägga på sig själv på olika sätt. Baka, umgås med familj och vänner, meditera, skriva musik eller vara ute i skogen. Kanske driva ett litet företag vid sidan om, frilansa och visa upp sina andra talanger som inte kommer i dagen på det vanliga arbetet.

Det är så lite vi egentligen behöver.
Ju fler varor och tjänster jag har börjat avstå, desto rikare börjar mitt liv att bli. Det måste handla om att jag upptäcker nya saker som inte har med pengaflöde ut och in att göra.
Samtidigt älskar jag att leva i den här världen där ”allt är möjligt”. Jag är född i Vågens tecken och glitter och glamour är en del av min personlighet, hur enkelt jag än väljer att leva mitt liv. Jag älskar skyskrapor, vackra kläder, fina restauranger och nattliv. Jag älskar att det finns, och jag älskar att kunna ta del av det även om det inte blir så ofta. Och jag älskar lika mycket att komma hem igen till min egen verklighet på landet.

Skulle inte många jobb kunna försvinna utan att vi ens märkte det? Alla dessa butiker med inredningssaker och billiga saker från Kina? De dyker upp för att sedan försvinna i glömskan ett par år senare. Alla dessa företag som sysslar mer eller mindre med symbolverksamhet och ingen riktig produktion? Det filas på varumärken, skapas behov och efterfrågan, processas ettor och nollor, marknadsförs och coachas, men om nu sådana jobb är så viktiga och välbetalda, varför sitter folk ändå och delar youtubeklipp på Facebook på arbetstid?
Vi har fått ett ballong- och administrationssamhälle, fullt av påhittade jobb och skapade behov. Uppblåst och komplext, men tomt. Här irrar vi omkring som orienterare utan karta – mitt i detta ska vi, som har varit jägare och samlare i 99,7% av vår tid på jorden, leva våra liv, få vår tillvaro att fungera, hålla oss friska och känna en mening med det vi gör. Vem som helst kan förlora styrfarten av ett sådant perspektiv. Vissa dagar kanske man får vara nöjd med att inte bli fullständigt galen. Andra dagar kanske man faktiskt kan känna att det går att leva. Att det till och med är en ganska spännande tid nu. Som jag har sagt innan: vi måste ju inte bära alla världens bekymmer på våra axlar. Det går inte att säga hur framtiden blir och planera alltför mycket för den. Det enda du verkligen kan och ska göra är att leva ett liv som är i samklang med dig själv, redan idag. Investera din tid och dina pengar, de är dina bästa maktmedel som du kan använda varje dag, till skillnad från röstkortet. Sitt inte och vänta på att någon annan ska komma som en räddande ängel och göra alla förändringar som behövs. Vi kan tillsammans bygga den nya världen redan idag, parallellt med den nuvarande. En enklare och mänskligare värld. Som sagt, det är så lite vi egentligen behöver.

 

 

2 kommentarer

  1. <Hej!
    Såg ditt inlägg på IG och blev nyfiken. Och jösses vad bra du skriver! – om precis sådant som jag går och funderar på – en fröjd att läsa. Brukar ta upp konsumtion med vänner och bekanta, de flesta ojar sig över konsumtionstillståndet men jag ser inte att någon verkligen förändrar sitt beteende. Jag har börjat ändra mig så smått. Tänker mycket på var jag vill arbeta och åt vem, är arbetslös just nu. Du sätter ord på precis hur jag tänker, slava åt någon annan som inte ger mig eller jorden någonting, på bekostnad av min hälsa och jordens resurser. Jag ser framemot att läsa vad du skrivit. Tycker du borde skriva krönikor i någon tidning. Önskar dig en härlig o mysig helg!

    1. Hej Cecilia!
      Tack så mycket – din kommentar gjorde mig jätteglad! Det är alltid roligt att finna någon som tänker som man själv och låta sig inspireras. Det hade varit väldigt roligt att få skriva för någon tidning, men jag har i dagsläget ingen aning om vilken tidning som skulle vara modig nog att ta in krönikor om minimalism, antikonsumtion m.m. 🙂
      Du är välkommen att fortsätta följa mig på bloggen och sociala medier! Önskar dig också en fin adventshelg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *