Höstens samlande

 
En liten blodsopp på ett av mina svampställen.

Hösten lär oss att släppa taget och låta livet ha sin gång.

Jag har aldrig haft några problem med hösten, varken att dagarna blir kortare eller att luften blir kyligare. Tvärtom är det skönt när hösten kommer efter den ostrukturerade sommaren. Det är alltid roligt att göra planer för hösten. Ta fram höstkapseln (se inlägget om kapselgarderob). Planera utflykter och träffar med vänner för att förgylla vardagen. Jag tycker inte om när tillvaron flyter runt, vilket hela Sverige gör under sommaren. Hösten har sin rytm, och den passar mig.

Nu finns det inte längre så mycket att plocka in av vilda växter, och odlingarna hemma sjunger på sista versen. Jag har plockat in och torkat eller fryst in det sista av mina kryddväxter, och tomat- och paprikaplantorna har gjort sitt för i år.
Men när det gröna i naturen så sakta börjar vissna ner dyker det upp annat ätbart istället. Redan i augusti, samtidigt som jag plockar blåbär, brukar jag börja titta efter kantareller på mina svampställen. I år har det varit så extremt torrt och varmt att det inte har varit någon idé. Det behövs några ordentliga regn först. Och i september kom det äntligen regn! Nu har jag varit ute på tre lyckade svampturer. En gång i veckan är lagom att ge sig ut för att det ska hinna växa upp något, och det är bra om det regnar minst någon gång under den veckan så att svamparna får lite skjuts upp ur jorden och inte blir så torra och tråkiga.

Lycka är att hitta små, spänstiga Karl Johan.

Jag har plockat svamp sen jag var liten och följde med mina föräldrar ut i skogen. Vi bodde i Tomelilla men där finns inte så mycket skogsmark, så vi åkte ofta till de norra delarna av kommunen, till trakterna kring Hallamölla och Verkasjön.
Nu har jag bott i Vitaby så länge så jag vet precis på millimetern var jag ska leta efter svamp. För svamparna är ofta så snälla att de återkommer precis på samma ställe år efter år efter år, åtminstone kantarellerna. Jag har flera svampställen både nära byn och lite längre bort. Varje år har jag begett mig dit, med olika resultat. Förra året var det dåligt med soppar men gott om trattkantareller på senhösten. I år står sopparna som spön i backen.

Jag är inte alls någon expert på svamp, men jag känner mig säker på åtminstone ett 20-tal olika sorter och det kommer man långt med. Kantareller, röksvampar, taggsvampar, soppar och ett par olika skivlingar är vad jag vågar mig på. Det hade varit roligt att kunna några riskor och kremlor också. Men huvudsaken är att man kommer ut i skogen, har en härlig stund i naturen och får med sig åtminstone något hem. En av mina favoritsvampar är blodsoppen, för att den har så otroligt vackra röda, gula och blå färger och för att den är så otroligt fast, tät och spänstig i textur och konsistens. Självklart älskar jag Karl Johan och kantareller också. Andra svampar är också härliga men står sig inte lika bra på egen hand utan blir bäst som blandsvamp.

En stadig korg är bra att ha med sig ut i skogen, kanske en nyare svampbok eller svamp-app i mobilen och en svampkniv med borste. Det allra bästa är att rensa svampen redan i skogen, annars blir det bara en jordig och oaptitlig massa i korgen när man kommer hem. Ta bort jord, gräs och löv från svampen och skär bort eventuella insektsangripna delar med en gång. När det gäller sopparna och deras rörlager ska man bara spara det om det är fräscht och spänstigt, annars kan man lika bra dra bort det direkt, för man får ändå göra det hemma sen. Det finns en annan poäng med att göra det i skogen, och det är att sporerna då blir kvar där och kan sprida sig till nästa år!

Är det månen som fallit ner från himlen? Nej, bara en fin jätteröksvamp, funnen i en hästhage utanför byn.

 

När man kommer hem är det enkelt att rensa bort det sista på svamparna som man eventuellt har missat. Sedan kan man välja hur man vill konservera svamparna. Ska den inte användas direkt är det ofta bäst att skära den i lagom stora bitar och sedan steka i stekpanna utan att tillsätta fett – det blir ingen regelrätt stekning utan snarare får den koka i sin egen vätska tills den har blivit torr. Sedan låter man den svalna innan den fryses in.
En del svampar lämpar sig för torkning, men man måste skiva dem mycket tunt och det är bra om den torkar så fort som möjligt (en elektrisk svamptork är optimalt). Karl Johan, jätteröksvamp och trattkantareller (torkas hela) passar bra. Svampen måste verkligen bli snustorr innan man lägger ner den i en glasburk för förvaring. Torkad svamp kan smulas direkt i maträtter för smaksättning, eller blötläggas en stund i vatten för att återfå sin ursprungliga form.
Svamp passar nästan till all mat: i pajer, såser, soppor, grytor och mycket annat. Det är lätt att vara kreativ i köket när man har svamp att utgå från!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *