Hildegard av Bingen

Jag kom först i kontakt med Hildegard av Bingen (1098-1179) genom musiken, eftersom jag är musiker och har ett särskilt intresse för tidig musik. Hennes musik är väldigt säregen och svårfångad och låter inte som annan medeltidsmusik – den överskred sin tids gränser både melodiskt, harmoniskt och textmässigt. Hildegard tyckte om stora intervall mellan tonerna vilket annars var ovanligt på den tiden, musiken var rik på variationer och melismer (”glidningar” på samma stavelse) och ofta skrevs den i ett väldigt högt läge – hon ansåg att de höga tonerna hade en särskilt läkande effekt som inte kan fås på annat sätt.

Långt senare började jag intressera mig för de andra delarna av denna otroligt mångsidiga 1100-talsmystikers olika verksamhetsområden, som omspänner teologi, kosmologi, psykologi, naturkunskap och medicin. Hildegard växte upp på ett kloster och blev så småningom själv nunna och sedermera abbedissa. Ända sedan tidig barndom fick hon visioner och uppenbarelser och Gud bad henne att börja teckna ned dessa när hon var en mogen kvinna på 42 år, vilket hon då gjorde med hjälp av en munk som blev hennes sekreterare. Visionerna och uppenbarelserna var av mycket skilda slag: hon fick både de stora kosmiska, gudomliga och mänskliga sammanhangen uppenbarade för sig men även handfasta råd om vad vi ska äta och hur vi ska bota sjukdomar. Hennes mest kända verk heter Scivias, även kallad Hildegards uppenbarelsebok. Bland de övriga skrifterna finns verk om teologi, medicin, naturkunskap, musik (noter till 77 andliga sånger och ett sångspel) samt 390 bevarade brev från brevväxling med dåtidens kyrkliga och världsliga storheter.

Det finns förvånansvärt mycket att hämta i Hildegard av Bingens skrifter även i vår tid. En del är svårbegripligt och klätt i medeltida språkdräkt medan mycket annat känns naturligt för en 2000-talsmänniska att ta till sig. Hildegard förutsåg mycket av vår tids sjukdomar, krig och miljöförstöring och hade även svar på varför det har blivit så: för att människan delar upp och söndrar, inte ser de stora sammanhangen, utestänger det gudomliga från vardagslivet och har fått en materialistisk och ateistisk syn på naturvetenskapen.

Jag som är så hälsointresserad har fått många goda råd genom att studera vad Hildegard har skrivit om medicin och naturkunskap. Enligt henne uppstår sjukdom när dialogen mellan kropp, själ och Skapare har upphört. Det är samma faror idag som på 1100-talet som driver oss in i beroende, fördärv, isolering och förtvivlan.
För att kunna läka fysiskt från sjukdom krävs det enligt Hildegard att man jobbar på flera plan:
På det gudomliga planet – genom att inte glömma bort sitt andliga ursprung, be, meditera och samtala med sin skyddsängel.
På det kosmiska planet – genom att se och erkänna sina brister i livsstil och försöka uppnå balans mellan sig själv, naturen och sina medmänniskor.
På det psykiska planet – genom att bli varse de egna svagheterna såsom egensinnighet och habegär, komma fram till insikt och ånger och därmed stärka sin psykiska motståndskraft.
Det är få sjukdomar som är obotliga – däremot kan människan vara obotlig!
Omsorgen om varandra är viktigare än medicinerna, så den som är sjuk måste få god omvårdnad av tjänande medmänniskor.
Det är också en väldigt fin tanke att Gud inte tillåter en sjukdom utan att det redan finns en medicin nedlagd i naturen.

Hildegard rekommenderar en kost bestående av dinkel, fänkål, frukt, grönsaker, mandlar, ägg, färskost, olja smör, bär, kött, fisk, mjölk, ost, kryddor och honung. Örtte, öl, vin och äppelmust är bra att dricka. Det finns en del recept nedtecknade på hennes maträtter, det vanligaste är kanske Hildegards ”nervkakor” som är en god och lättbakad småkaka med kryddor som höjer humöret och stärker nerverna.

Något oerhört spännande med Hildegard av Bingen och som också var nytt för mig tills alldeles nyligen, är den ädelstensterapi som hon har utarbetat. I hennes ädelstensterapi ingår 24 ädelstenar. Enligt henne har vi fått ädelstenarna inte bara för att de är vackra utan också för att de har en oerhört viktig uppgift inom läkekonsten. Det som krävs är att patienten är mottaglig för ädelstenarnas energier. Ädelstenarna har ett kristallgaller av svingande atomer som avger strålar som upptar de sjuka strålningarna från våra inre organ och leder bort dem. Ädelstenarnas elektromagnetiska strålning ligger i samma frekvensområde som kroppscellernas. Den sjuka strålningen ersätts med ursprunglig strålning genom att ädelstenen åstadkommer en uppladdning av försvagade celler. Änglarna utövar enligt Hildegard sina skyddsåtgärder på samma våglängd som ädelstenarna.
Ett litet urval av Hildegards 24 ädelstenar är:
Ametist – stärker sympatin mellan människor, avvärjer människors negativa strålning, kan få svullnader, vårtor m.m. att gå ner och försvinna
Jaspis – hjärtats ädelsten, hjälper också mot mardrömmar
Bergskristall – avvärjer skadlig strålning
Kalcedon – avstressande, förbättrar talförmågan
Ädelstenarnas storlek har ingen betydelse för dess verkan. Om man vill prova kostar det inte många kronor att skaffa sig några fina ädelstenar på t ex Kristallrummet Det finns både råa och slipade ädelstenar samt en mängd olika smycken. Jag tror att man intuitivt känner vilka ädelstenar man tycker om och därmed också behöver bäst. Jag känner mig väldigt dragen till t ex ametist, rosenkvarts, månsten, topas och turmalin.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *