Örtskola del 22 – Ringblomma

Ringblomman är en medelhavsväxt och en trogen vän i husapoteket som hjälper mot både in- och utvärtes problem. Man blir glad bara av att se den orange lilla “solen” lysa i rabatten, och den har en särskild relation just till solen eftersom den öppnar sig när solen går upp och sluter sig när den går ner. Just därför kallades den solsequium på medeltida latin, vilket kan översättas med “solföljare”. Sluter blomman sig mitt på dagen är det regnväder på gång. Den är lätt att dra upp från frö och mycket blomvillig. Den är ettårig men tappar mängder av frön som gror på samma plats nästa år.

Det är kronbladen man använder. De kan torkas eller frysas in och sedan användas till te, tinktur, krydda/mat eller klassikern örtolja (som man sedan gör salva på). Ringblomman är verksam emot diverse hudproblem som torr hud, akne, solskador och eksem, mot förkylning och hosta, magsår, svullna lymfkörtlar, ögoninflammation och menssmärtor och annan värk. Den är lugnande, blodtryckssänkande, cirkulationsfrämjande, svampdödande, sammandragande, bakteriedödande, antiinflammatorisk, sårläkande, blodrenande, vätskedrivande och stärkande för levern. Den stimulerar också det egna immunförsvaret.

Ringblomman innehåller karotinoid som är ett förstadium till A-vitamin. För att kroppen lättare ska kunna tillgodogöra sig ämnet måste man ta ringblomman tillsammans med lite fett. Kanske strö kronbladen över en maträtt med smör i, eller ta en skvätt grädde i ringblomsteet.

Ringblomman är särskilt ögats och hudens läkeväxt. Den innehåller ämnet lutein (som ingår i karotinoiderna) som skyddar mot UV-ljus. Man kan göra kompresser av bomullspads indränkta i avsvalnat ringblomste och lägga på ögonen när de är inflammerade och trötta. Teet kan också baddas på problemhy.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *