Naturens betydelse

För ett par veckor sedan läste jag boken “Naturens hemlighet” av Eva Sanner. En fantastiskt sympatisk, finstämd och tilltalande bok som direkt satte igång tankeverksamheten hos mig. Jag har redan funderat mycket över vår bortvändhet från naturen och vad det gör med oss människor, men nu fick jag många nya synvinklar och handfasta tips på hur man kan återknyta banden med naturen. Dagens inlägg bygger på några tankar som jag har fått ifrån boken.

För vad man än tycker om naturen och allt som ryms i den, så är vi en del av den, lika mycket som alla andra arter. Vi människor särskiljer oss inte bara för att vi har “kommit så långt” i vår utveckling, naturen finns fortfarande lika mycket inuti oss som utanför.

Det finns ett begrepp som kallas ekopsykologi, som handlar om våra relationer till djur och natur och om naturens egenvärde, att vi bryr oss om flora och fauna för deras egen skull, inte för de materiella värden som vi kan få ut av dem.

Det vilda anses vara primitivt och outvecklat, när det i själva verket är mer komplext än det domesticerade. Vilda arter har en bättre långsiktig förmåga att klara utmaningar, kunna överleva och utvecklas än vad domesticerade arter har. Vild natur har större mångfald än odlingsmark och parker. En trädgård ser kanske mer välordnad ut än en äng, men ängen är minst lika välordnad – fast enligt sina egna principer. Naturen är självorganiserande, d v s den organiserar sig själv, har ingen central kontroll och systemet håller i längden. Vi har mycket att lära oss av naturen när det gäller hållbara lösningar.
Urbefolkningar har skärpta sinnen och förmåga att tyda naturens tecken. Civiliserade människor kan återfå dessa förmågor med lite övning. Vi har fortfarande det vilda i oss.

Ute i naturen kan vi släppa taget om de roller vi har i samhället. Det kan vara skönt att sjunga och skrika rakt ut i skogen utan att bry sig om följderna, krama ett träd eller gå barfota. Att bli lite vildare kan t ex innebära att börja följa sin egen rytm, vara mer spontan och våga säga det man vill.

För bara några decennier sedan var människor mycket mer ute i naturen än idag. Naturen stimulerade våra sinnen och fyllde också till stor del vårt andliga behov. Idag när vi mest är inomhus blir tv, dator och mobil en slags ersättning i det konstgjorda liv vi lever. Kanske är avsaknaden av vild natur en orsak till den existentiella ångest som många lever med? Många saknar naturen – utan att veta vad det är de saknar. Många är ledsna och nedstämda utan att riktigt veta varför – kanske är det en sorg över att våra bröder och systrar i vår ekologiska familj håller på att utrotas och våra vatten förorenas? Naturen har ett otroligt rikt överflöd  – tänk på vilken otrolig mängd ägg som läggs och frön som sprids, allt för att alla arter ska få leva vidare. Ändå överträffar människornas begär detta enorma överflöd. Vi vill samla för egen vinnings skull istället för att sprida överskottet vidare till andra individer. Men det finns andra sätt att vara människa på än det vi har blivit lärda. Vi lever i globalism – som bygger på att människan är skild från naturen vilket rättfärdigar en livsstil som struntar både i ekosystemens förutsättningar och våra egna behov. Men vi kan välja en annan väg och utvecklas i samklang med djur, växter och andra människor – och kanske är det först då som vi förverkligar vårt egentliga syfte med livet?

Vi knyter inte an till vår egen plats. Vi tror att vi måste åka till Thailand för att få rekreation och nya upplevelser, när vi i själva verket har allt vi behöver här hemma. Därför får vi ingen “känsla” för vår plats och bryr oss inte så mycket om att “vår”skog skövlas och det byggs ett nytt köpcenter där.

Stress i arbetslivet började för 150 år sedan när människor fick fasta tider och högt arbetstempo i industrin – när man började lönearbeta åt någon annan än sig själv. I tidigare samhällen var arbetet kopplat till årstiden och dygnet.
Naturen är oslagbar när det gäller att återhämta sig från stress och få tillbaka hjärnans funktioner när vi är utmattade.

Vi borde bli bättre på att följa naturens och årstidernas rytm. På vintern blir vi tröttare av mörkret och borde tillbringa mer tid i stillhet, med umgänge och vila. Det är okej att omfamna sitt inre mörker och bli mer introvert. Men istället jobbar och handlar vi mer på vinterhalvåret.

Vad kan vi då göra för att komma närmare naturen? Här följer några bra idéer:
1. Hitta en ostörd plats i naturen där du kan sitta en halvtimme utan någon mobil att förströ dig med. Först kommer du kanske att vara ganska orolig och rastlös, men när det släpper efter en stund kan du uppleva hur du återfår förmågan att koncentrera dig på en sak i taget. Dina sinnen öppnas för naturen, och du tar in den utan att värdera och kategorisera den.
2. Lär dig om de vilda djur och växter som intresserar dig.
3. Lär dig om en liten “obetydlig” insekt. Studera den och se vad den har för funktion i livets väv.
4. Odla själv eller köp närodlat och ekologiskt för att få mer kontroll över ditt liv och vad du äter.
5. Gå barfota så mycket som möjligt utomhus.
6. I naturen kan du vara dig själv. Släpp på prestationsångesten. Du har något att erbjuda världen, precis som den du är.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *