Ikigai

 

Efter ett litet sommaruppehåll är jag tillbaka på Linssoppan igen. Jag har tänkt att börja med ett inlägg om en japansk levnadsfilosofi som heter Ikigai, som jag har studerat i sommar. Under hösten kommer jag att fortsätta skriva bl a om mina erfarenheter av att jobba lite mer djupgående med sin hälsa, och hoppas att nya och gamla läsare ska hitta mycket intressant att fundera över och ta till sig.

Jag har länge känt en viss dragning till Feng Shui och Wabi Sabi. Förutom att dessa japanska livsfilosofier rimmar väldigt väl med den enkelhet och estetiska skönhet som jag söker i vardagen, så är ju japanarna bevisligen ett folk som lever både länge och lyckligt. När jag stötte på begreppet Ikigai var jag naturligtvis tvungen att undersöka närmare vad det var.

Det är inte alltid lätt att ordagrant översätta japanska ord/tecken till svenska, eftersom vi lever i helt olika världar. Ikigai skulle man ungefär kunna översätta med “livsuppgift” eller “det som får dig att gå upp morgonen” – din inre drivkraft.

Vad är det som gör att vi människor i väst vill byta arbete igen en kort tid efter att vi har fått drömjobbet? Varför vill vi köpa en båt också när vi precis har köpt en ny bil? Hur kan vi bli intresserade av någon annan fastän vi har fått vårt livs stora kärlek? Människor kan vara omättliga, och drivas till större och mer dyrköpta köp och erövringar, men det är inte alls den sortens drivkraft som är ikigai. Snarare ett lågmält driv, som finns i bakgrunden och bidrar både till din egen och samhällets helhet med mycket kärlek och värme, utan att göra så mycket väsen av sig. Visst kan du klättra på karriärstegen med hjälp av ikigai, men ikigai kan lika gärna uppstå när du håller på med någon hobby eller enkel hushållssyssla i din ensamhet.

Det finns en by i Japan, Ogimi, som kallas “Hundraåringarnas by”. Där finner vi den äldsta befolkningen i Japan och bland den äldsta i världen. Det har forskats en del om den här byn för att få fram hemligheten bakom invånarnas långa och lyckliga liv. Dessa ingredienser har man identifierat:
– De flesta odlar i sina trädgårdar eller på gemensamma odlingar
– Det finns en påtaglig gemenskap
– Det ordnas många fester
– Det förekommer mycket musik och dans
– Alla människor har en livsuppgift, en ikigai, även när de blir äldre
– Man samarbetar
– Man har hela tiden något att göra, men utan att stressa

Ikigai lär oss att kompassen, som pekar mot ett tydligt mål (när det gäller studier, jobb eller andra projekt), är viktigare än kartan.

Vi behöver också ta kontroll över tiden och lära oss att koncentrera oss längre stunder i taget. Det är viktigt att kunna hålla tråden under en längre tid för att hitta sin ikigai. Då går det inte att hela tiden avbryta med att kolla mejl eller göra hushållssysslor, och man måste kunna styra tillbaka tankarna när de irrar iväg. Vi tänker c:a 60.000 tankar om dagen och det gäller att stoppa den “centrifugen”, annars får vi aldrig något gjort. Ikigai är alltså raka motsatsen till begreppet “popcornhjärna” eller “snuttifiering” som kännetecknar vårt decennium. Meditation kan vara ett sätt att träna sig i att mota bort tankar som tränger sig på.

En sak jag fastnade med när det gäller ikigai är förmågan att kunna njuta av enkla sysslor, t ex i hushållet. Att tvätta och laga mat tycker många är väldigt tråkigt, men om man lägger till något litet trevligt som förhöjer upplevelsen, t ex att man följer små regler man har satt upp för sig själv om i vilken ordning man ska utföra de olika momenten, kan göra den enklaste sysslan rolig och njutbar. Jag kände igen mig i beskrivningen, för jag har redan förmågan att uppnå ikigai utan att jag hade haft något ord för det tidigare. När jag tvättar brukar jag tänka på vid vilka tillfällen jag och de andra familjemedlemmarna har köpt de olika plaggen och vid vilka minnesvärda dagar vi har burit dem. Jag hänger kläderna i en viss ordning på torkställningen och slätar ut alla veck. Små detaljer som ingen annan känner till och som gör upplevelsen i tvättstugan mycket roligare. Likadant när jag lagar mat, då njuter jag av att läsa receptet, ta fram alla ingredienser och redskap och skapa mig en tågordning för alla moment. Det kan säkert låta löjligt för en del och jag tror inte att alla människor har förmågan att uppnå ikigai i vardagens “tråkiga” göromål, utan många får nog fortsätta att tvinga sig till det. Men för dem som lyckas, har man tagit ett stort och avgörande steg på vägen till en lyckligare vardag.

Till sist några ord från de visa gamlingarna i Ogimi för ett långt och lyckligt liv med ikigai:
– Håll dig aktiv, dra dig inte tillbaka när du har slutat lönearbeta. Fortsätt att bidra till samhället.
– Ta det lugnt.
– Ät dig lagom mätt.
– Träna.
– Skratta.
– Vistas i naturen.
– Tacka för allt gott. Rikta tacksamheten mot vad du vill: Gud, dina förfäder, dina vänner, livet, universum.
– Lev i nuet.
– Följ din drivkraft, din uppgift, din ikigai. Finn den om du inte redan har gjort det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *