En minimalistisk reflektion

 

God fortsättning på 2020! Välkomna tillbaka, nya och gamla läsare!

Det finns alltid något område i livet att ta itu med, även för en minimalist som för länge sedan är klar med sin storrensning. Förra året krympte jag ner min kapselgarderob från 40 (år 2018) till 35 plagg. Jag köpte 17 nya plagg (mestadels till sommarkapseln och de flesta begagnade) mot 28 plagg år 2018. 2020 satsar jag på att så långt som möjligt laga alla trasiga kläder och komma ner till ensiffrigt vad gäller nyinköp. Allra helst skulle jag vilja gå på eller anordna en klädbytardag, så att inte pengar över huvud taget blandades in.
Jag kan till min glädje konstatera att det verkligen funkar att bygga en långsiktig relation med sina kläder. Jag tycker om mina kläder och använder dem allihop. De börjar också bli riktigt gamla – de flesta har nog fem år på nacken, många ännu fler eftersom jag har köpt dem begagnade. Samtidigt är jag inte mer sentimental än att jag tar kläderna för vad de är: materiella ting, som är både nödvändiga och fina men som kan bytas ut mot något annat när jag känner att de har gjort sitt.

Det verkar som att många har som intention att ta tag i sitt liv under det här nya decenniet. Men det är inte längre särskilt högprioriterat att gå ner i vikt, som förr var ett populärt nyårslöfte, utan nu handlar det mer om att börja leva mer planetvänligt, befria hemmet från prylar eller ta kommandot över sin ekonomi. Saker som på olika sätt även hör ihop med begreppet minimalism. Jag som nu har levt ganska länge med minimalistiska värderingar välkomnar naturligtvis att vi blir många nya medlemmar i “klubben”. När man är före sin tid är man ganska ensam i början, innan fler börjar ansluta sig. Idag vet många fler vad minimalism och dess olika aspekter innebär och det är inget konstigt att prata om det.
Mina föräldrar var också pionjärer en gång, så det ligger i blodet. De var ganska ordentligt ensamma om att leva som självförsörjande vegetarianer på landet på 70- och 80-talet. Åtminstone där vi bodde på den skånska landsbygden fanns det absolut ingen som levde på det sättet. Idag är det ju inget konstigt med att vara vegetarian eller att odla sina egna grönsaker. Tiden kommer förr eller senare ikapp dem som går före.

Det är en berättigad fråga om minimalism är en hållbar livsstil. Vad är det som gör att människor håller fast vid detta levnadssätt i år efter år? Många nya intentioner och nyårslöften har ju en tendens att aldrig fullföljas, att aldrig integreras som en ny, god vana.
Under min utbildning till Hälsoinspiratör lärde jag mig att vi länge kan stå och vela inför ett beslut om förändring, och när vi väl har tagit beslutet kan vi förbereda oss väldigt länge utan att verkligen sätta igång. Slutligen kommer vi kanske till skott, men då behöver vi stöd och bekräftelse både från oss själva och omgivningen för att orka fortsätta igenom den första tuffa tiden när vi kan råka ut för bakslag och tvivel. Vi kan egentligen inte tala om att vi har skapat oss en ny vana eller en ny livsstil förrän det har gått en ganska lång tid och vi märker tydliga förbättringar i vårt liv, förbättringar som vi absolut inte vill vara utan. På det stadiet kan vi andas ut, för då har fördelarna blivit större än uppoffringarna vi fick göra i början.
Precis så är det med minimalismen. Det krävs en stor arbetsinsats i början, med att rensa ut saker, ta itu med hälsan, ta kommandot över ekonomin och att vända ut och in på sina relationer. Det kan vara överväldigande på många sätt. Men när allt är synat och genomgånget och planen är nedskriven på papper kan jag lova att livet blir så mycket lättare. Det är precis det som gör motivationen så stark. Du behöver inte rensa hela ditt hus en gång till, det är redan gjort, du behöver bara se till att det inte kommer in nya saker. Du kommer att upptäcka att du får mer tid och ork till det som du verkligen brinner för när inte prylar och onödiga sysslor längre står i vägen. Du kommer att attrahera rätt personer när tiden är inne. Lägg till en skopa tacksamhet, så kommer du mycket oftare uppleva känslan av att du inte saknar någonting. 

Jag gick från olycklig storshoppare till harmonisk minimalist på ungefär ett halvår. Jag hade inte bättre förutsättningar än någon annan, möjligen förutom att jag har en inre kärna av stål som gör att jag iskallt håller mig till den väg jag har stakat ut åt mig. Nu vägleder jag gärna andra, och har delvis vigt mitt liv åt det genom att skriva och föreläsa om minimalism. Om du vill läsa mina tidigare inlägg om minimalism, bara sök på det ordet i sökrutan så kommer alla relaterade inlägg upp. Jag har skrivit inte bara om att rensa sin fysiska miljö, utan också om minimalismens fem olika hörnstenar (hälsa, relationer, passioner, personlig tillväxt och bidragande), hur man kan ta itu med en ekonomi i fritt fall och ett flertal filosofiska inlägg.

Jag avslutar med ett minimalistiskt favoritcitat, myntat av The Minimalists:
“Minimalism is the thing that´s gets us past the things, so we can make room for life´s most important things – which actually aren´t things at all.”

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *